Barbaricum – Uppåkra och Skånes järnålder

Bronsansikte (Boxaren)
från Uppåkra
Bronsansikte (Boxaren)
från Uppåkra

Lunds Universitets Historiska Museum
Basutställning invigd april 2007
 
Producent: Jerry Rosengren
Formgivare: Bjarni Hafsteinsson
Foto: Bengt Almgren
Dekormåleri: Pamela Farquhar
Ljus: Jan Simon
Rekvisita: Eva Härstedt
Konservering: LUHM och Föremålsvården i Kiruna
Montrar och bygge Akademiska Verkstäder 
Lunds Universitet


Historiska Museet i Lund drog storpublik när utställningen Barbaricum öppnade. Och det här är bara början. Hela museet byggs om och nya utställningar är redan under produktion.
Historiska Museet i Lund drog storpublik när utställningen Barbaricum öppnade. Och det här är bara början. Hela museet byggs om och nya utställningar är redan under produktion.

Barbaricum på Lunds Universitets Historiska Museum är en ambitiös, matig och magisk utställning. På en relativ liten yta, uppdelad på två rum samsas tusentals föremål från det nästan ofattbart fyndtäta Uppåkra, blandat med annat material från Skåne under samma tid.

Barbaricum är en förrädiskt liten utställning. Två rum och inte våldsamt många montrar, men innehållet är omfattande. Man har lyckats med konststycket att presentera 18 olika teman i utställningen, i stort sett ett för varje monter. De har rubriker som Vapenoffer, Modet, Konsthantverket och ger tack vare sin varierande omfattning, från ett par föremål per rubrik till ett hundratal, en fin dynamik åt föremålsberättelsen i utställningen. Föremålen är både fiffigt och lite respektlöst monterade. De magiska guldgubbarna fastnålade på en pelare ger en hisnande känsla; bara när man har riktigt många av dessa mytiska miniatyrer kan man drista sig till att exponera dem såhär. Scenografen tillsammans med konservatorerna har provat en mängd olika lösningar att visa föremålen, men det stör inte helhetsintrycket; det är inspirerande och monteringsglädjen smittar av sig.

Den dominerande färgen i Barbaricum är svart. Svarta väggar, svarta monterbottnar, vit text på svart botten. Till detta det sobert mörkgrå stengolvet som sträcker sig över hela våningsplanet. Till montermaterial har man dessvärre i huvudsak valt det svårputsade plexiglaset som också repas ack så lätt. Visa ytor ger ett lite sjaskigt intryck just på grund av dåligt underhållen plexi. Annars står sig plexiglaset fint mot den råa metallen i montrarnas ben och fogar, järn som fått en fint rostig patina.

Några väl korroderade föremål i montern till vänster visade sig vid närmare undersökning vara kirurgiska redskap från Uppåkra. 23 objekt som skickar rysningar genom besökaren.
Några väl korroderade föremål i montern till vänster visade sig vid närmare undersökning vara kirurgiska redskap från Uppåkra. 23 objekt som skickar rysningar genom besökaren.
Vapenoffer i kuben rakt fram och Den andliga makten är två spännande montrar i Barbaricum. Notera även den poetiska trädskuggan på golvet!
Vapenoffer i kuben rakt fram och Den andliga makten är två spännande montrar i Barbaricum. Notera även den poetiska trädskuggan på golvet!

Uppåkra, fem km söder om Lund har i många år fångat arkeologernas intresse, men det var i mitten av 90-talet, då man började söka av platsen med metalldetektor, som de stora fynden gjordes. 60 hektar har avsökts. Mer än 20.000 metallföremål har registrerats, många av dem unika i sitt slag och förvånansvärt välbevarade. Uppåkra beskrivs i utställningskatalogen som en stadsliknande järnåldersby och knappast kunde man ana att denna by, 5 km söder om Lund skulle visa sig vara den största, mest fyndrika och den mest långvariga järnåldersbosättningen i Sverige. Under perioden 100 f Kr och 1000 år framåt var Uppåkra ett blomstrande skånskt maktcentrum med omfattande internationella kontakter. Uppåkras tid var förbi när Lund tog över stadens centrala funktioner.

Men Barbaricum handlar inte bara om Uppåkra utan om hela Skåne under järnåldern. Därför får den fina Fjälkingekvinnan vara med, djärvt upprätt exponerad. En mängd keramik från den skånska järnåldern finns också med. Tyvärr ganska trist belyst, men snyggt monterad på lerfot.

Ljussättningen vill på sina ställen vara dramatisk, men är snarare en smula enerverande som motorvägsorange, nattklubbsrött, blått, violett och grönt. Andra stämningsskapare i utställningen är en film med en sprakande eld exponerad på duk i det första rummet och mindre skärmar med film i utställningen. Till detta effektfulla ljudinstallationer som verkligen fungerar fint. Dekormåleriet i rummen skärper också det estetiska intrycket, som annars är lite väl svart. En del väggar är alltför nakna, framför allt i andra rummet där också två montrar (om tänder och om mossfolket) med intressant innehåll men tråkig exponering drar ner helhetsintrycket.Min favoritmonter är den som heter ”Den andliga makten”, en sprängfylld men likväl luftig monter som bl a handlar om kvinnornas roll i den fornskandinaviska religionen. Föremålen exponeras på vassa glasskivor som vilar på uppspända stålvajrar. I monterns botten ligger ben, bearbetade och obearbetade, ordnat och sorterat som i en mystisk strategi. Också de nio små kubiska montrarna i samma rum är fascinerande. Man har hittat kirurgiska redskap i Uppåkra och jag vill helst inte fortsätta tanken!

Folket i Uppåkra var uppenbarligen modemedvetna. I utställningen visas både en mängd olika typer av smycken och pedagogiska och trevliga montrar med skilda hantverkstekniker.
Folket i Uppåkra var uppenbarligen modemedvetna. I utställningen visas både en mängd olika typer av smycken och pedagogiska och trevliga montrar med skilda hantverkstekniker.

Texten i Barbaricum är ett kapitel för sig. Dels har man sammanställt en väldigt innehållsrik och läsvärd liten bok, som man får för 20 kr om man betalar inträdet på 30 kr. Den är trevlig att ta med hem och fungerar fint på egen hand. Utställningen står också på egna ben textmässigt, men blir förstås intressantare med boken i hand. Utställningstexterna är dels skrivna direkt på montrarna, dels monterad på kapa (svart kapa hade varit snyggare än vit!). Texten är både spännande citat, rubriker till varje monter, korta föremålstexter och, mest fascinerande, brottstycken på vad jag antar är fornnordiska. De blir mystiska och lockande som de inte är översatta. Orden blir precis som de arkeologiska fynden fragment som lockar fram fantasin om en större helhet. Snyggt!

Text: Caroline Owman
Utställningsbilder: Bengt Almgren

Caroline Owman arbetar som konservator och utställningsproducent på Kulturen i Lund.
Hon är också frilansande kulturskribent.