Kiesler på Tensta konsthall – ett inspirerande livsverk

Frederick Kiesler: Visioner i arbete. Med tillägg av Céline Condorelli och sex studentgrupper
Tensta konsthall, 150211-150502

Curatorer: Dieter Bogner, Maria Lind
Tillägg: Céline Condorelli + sex studentgrupper

---

Utställningen om den österrikiske multikonstnären, arkitekten mm Frederick Kiesler på Tensta konsthall är en skildring av ett fascinerande konstnärligt livsverk, skriver Gunilla Lundahl, som uppmanar alla att se utställningen. Skynda, skynda, sista dagen är 2 maj.

Vad gör en utställning? Begrepp lever av att omprövas. Tensta konsthall har tagit ett stadigt grepp på frågan med sin utställning om och med Frederick Kiesler: Visioner i arbete med tillägg av Celine Condorelli och sex studentgrupper. Kiesler (1890 -1965) var konstnär, arkitekt, formgivare, utställningsmakare, filosof och författare. Skapare av en egen teori om världen – korrealismen. En idé om ömsesidighet i fysiken, lite lik nutida föreställningar om universum som ett vibrerande nät av ömsesidiga beroenden.

Utställningen fascinerar och inspirerar genom att både ge en visuell och konkret insyn i Kieslers dynamiska arbeten och visar på deras möjliga tillämpning idag. Han har sina valfrändskaper tidigt i Bauhaus och hos de ryska konstruktivisterna med stänk av Dada och Kurt Schwitters och landar i New York och Paris hos surrealisterna.

Kiesler börjar som uppseendeväckande scenograf i Wien och tar från början sikte på relationerna rum – ting. 1929 skapar han Film Guild Cinema i New York där hela byggnaden ingår i det som ska upplevas. Biografen är formad som en megafon tillägnad Ljuskonsten. Byggnaden bjuder in åskådaren i arkitektoniska landskap som är en del av filmupplevelsen.

Mest känt är kanske Peggy Guggenheims Art of This Century Gallery, Surrealistiska galleriet från 1942. I Tensta ser vi det rekonstruerat i skala 1:3. Ett dockskåp att gå in i. Möta ljudet från ett annalkande tåg och se miniatyrkopior av verk av Giorgio Chirico, Salvador Dali, Max Ernst och Alberto Giacometti tändas upp ett efter ett i ett böljande rum, där målningarna ramlösa hålls ut på armar eller hänger i vajrar och skulpturerna står direkt på golvet. Alla sinnen engageras. Ett lätthanterligt skivsystem omskapar rummet som svepts in av mörkblått tyg hängt i rep. Tidsdimensionen tillagd via ljus och ljud och betraktarens rörelse.

1947 deltog Kiesler i en internationell surrealistutställning i Paris där han byggt ett Totem of all religions i Hall of Superstition. Med mörkrosa tyger skapade han en grotta utan hörn och kanter, ett kontinuum. I en våg från golv till tak löpte ett brett gult bälte La cascade architecturale. Juan Miró hade målat en fris över vidskepelsen och totemet hade Kiesler byggt av träbitar och rep och hämtat former från olika religioner.

Under tiden i Wien uppmärksammades Kiesler för en utställning om teaterteknik, som också skulle återuppstå senare i New York och Paris. Första gången fick väggarna inte beröras av utställningen. Alltså exponerades hela utställningens innehåll i en rumsbildande träkonstruktion i svart, vitt och rött – två system ett L-format och ett T-format. Teatern var en stor del av hans värld. Från 1933 och in i 50-talet var han lärare och scenograf på Julliard School of Music på Manhattan.

Kiesler arbetade även som arkitekt. Bearbetade under många år sina idéer kring Endless House. Utställningen visar också vackra skisser och modeller av Space House, Raumstadt, Horisontal Skyscraper och ett spiralformat varuhus. Bestående blev The Shrine of The Book, monument, skulptur och byggnad utförd tillsammans med arkitekten Philippe Armand Bartos (1957-63) i Jerusalem, en hemvist för Dödahavsrullarna.

Överraskande i sin användbarhet är Kieslers korrealistinstrument, blandningar av möbel och organisk rumsskulptur. Med arton olika funktioner beroende av läget. Friskrivning 2 har producerats i efterhand av en möbelfabrikant i Österrike. Correalist Rocker skapades för Guggenheimgalleriet och ingår där.

Korrealismens teori utvecklade Kiesler som ledare för Laboratoriet för Design Correlation på School of Architecture vid Columbia University (1937-41). Med studenterna studerade han grundformer och strukturer inom naturvetenskap och biologi. Design handlar varken om ”form” eller ”funktion” eller ”det solidas begränsning” utan om medveten polarisering av naturkrafter mot ”ett specifikt mänskligt syfte” enligt Kiesler. I sina skrifter talar han också om syntesen mellan människans kreativa medvetande och hennes dagliga miljö – ett grundläggande villkor för den harmoni, som gått förlorad och som vi ändå kan återskapa.

Det är alltså ett fascinerande och hos oss borttappat konstnärligt livsverk som Tensta konsthall skänker oss en rik och mångfacetterad bild av. Dieter Bogner och Maria Lind har varit curatorer och genomfört projektet i samarbete med Frederick och Lillian Kiesler Private Foundation i Wien.

Minst lika viktig som berättelsen om Kiesler är den läroprocess och undersökning som utställningen startat. Historien har satts i användning genom att sex studentgrupper i god tid inbjudits att reflektera över Kiesler och hans verk för att själva göra en presentation utifrån vad Kiesler väckt hos dem. Studenterna på KTH Tensta har tillsammans med eleverna på Askebyskolan i Rinkeby skapat en sittmöbel/skulptur för barnens skolgård. Konstfackelever har bland annat gjort en fullskalig rekonstruktion av Kieslers L- och T-system. KTH Arkitektur har studerat experimentella ingångar till teaterarkitektur genom att besöka biografen i New York. KTH Mejan Arc fördjupade sig i alternativa arkiv, CuratorLab Konstfack komponerade ett bibliotek för korsläsningar och anordnade föreläsningar och möten som skapade nutida sammanhang.

Mitt i utställningen hade Céline Condorelli återskapat en del av Kieslers Space Stage från 1924, som bland annat blivit scen för seminarieserien ”Vad gör en utställning?” Prominenta talare från olika håll i världen har framträtt och serien är inte slut än. Med seminarierna har Tensta konsthall generöst fördjupat diskussionen om utställningmediet både historiskt och idag.

Sedan 1980-talet finns curatorutbildningar i Sverige knutna till konstvetenskapliga institutioner. Curatorn har blivit en maktfaktor i konstlivet genom att träda fram som den som både väljer och visar fram. En konstnärlig handling i sig. Det har inneburit att sättet att visa blivit väl så betydelsefullt som det som ska visas. Konstvärlden har gått före i sitt engagemang för utställningsgestaltning. Med Kieslerutställningen i dess bredd och laborativa angreppssätt leds frågorna vidare till de kulturhistoriska museerna – är historien ett verktyg för att bearbeta historien? Vad gör en utställning? Missa inte detta!

Text: Gunilla Lundahl
GL är författare och kulturjournalist.