UEForum #5 2018, Världen

Museum Ideas 2018

Museum Ideas
2–4 oktober 2018
Museum of London & National Maritime Museum


I oktober hölls en stor internationell museikonferens i London. UEForums läsare får här en rapport med glimtar från det späckade programmet. Vad kan man lära om sina besökare genom sociala medier? Hur foga in nya berättelser från minoritetsgrupper? Med mycket mera. Bertil Bäckström hade tre intensiva dagar i London.

I år var det den sjunde gången som konferensen Museum Ideas hölls i London. Tanken att ha en internationell konferens om utvecklingen av museer kommer från tidskriften Museum ID magazine, en internationell tidskrift med hemvist i London som vill arbeta med ”progressive thinking and developments in museums globally”.

Teman detta år var aktivism, sociala rättigheter och samarbete med civilsamhället, som presenterades av ett stort uppbåd av internationella talare. Museum Ideas är en konferens där man kan välja mellan att vara med en, två eller tre dagar, med huvudkonferensen den tredje dagen. Själv hade jag valt att vara med alla tre dagarna.

Dag ett började på Museum of London. Denna dag hade en mer praktisk karaktär än de andra dagarna. Ämnen som behandlades var bland annat ”Att skapa en strategi för sitt museums digitala arbete”, ”Hur man berättar en historia på ett sätt som fångar publiken” eller ”Hur man med ny teknik kan få veta hur besökarna rör sig i utställningsrummet och museet”. Vi som deltog skulle diskutera och utveckla våra tankar i workshops. Här var de olika föreläsarnas förmåga att leda en workshop mycket varierande.

Själv blev jag inspirerad av Alex Morrison från företaget Cogapp som i sin föreläsning om hur man skapar digitala strategier, egentligen berättade hur man överhuvudtaget ska skapa strategier av olika slag. Till sin hjälp hade han boken Good Strategy/Bad Strategy, som även om den kom ut 2011 fortfarande är en av de bästa böckerna när det handlar om att på ett lättfattligt sätt förklara hur man ska skapa och formulera strategier som man har praktisk nytta av.

Frågan man måste ställa enligt Alex Morrison är – Vad vill vi nå? Hur ska vi nå dit? – vilket han upplever ofta är oklart på museer.

En annan föreläsning som var mycket inspirerande var ”Caught Your Eye? How to draw in and inspire visitors through a collaboration of heritage and immersive technology”. Helena Wiggins från företaget ay-pe visade prover på hur film och ljud rätt använt verkligen kan lyfta en utställning. Hon visade filmer från ett nytt Holocaustcenter utanför Leeds. Med endast ljusstrimmor, ljud från tåg och berättelser av överlevande skapades en mycket stark spänning. Hemligheten är förstås att ha duktiga kreatörer från ax till limpa.

Dag två hölls på National Maritime Museum i Greenwich, som nyligen öppnat fyra nya gallerier i en del av museet som förut inte varit tillgängligt för besökare. Planeringen startade redan år 2007, men huvuddelen av arbetet hade skett de senaste fyra åren. Kostnaden för ombyggnationen var hela 27 miljoner pund (nästan 300 miljoner kr) och finansierades av Heritage Lottery Fund.

Genom föreläsningar och visningar fick vi veta hur de arbetat fram sina nya utställningar. De fyra gallerierna var uppdelade i olika teman: Polar Worlds, Tudor and Stuart Seafarers, Pacific Encounters och Sea things och de nya utställningarna skulle komplettera det man redan visade i museet gällande ämnen, föremål och historia.

En viktig del i arbetet var att undersöka det brittiska koloniala arvet, idag och historiskt. För detta hade man valt att arbeta med olika minoritetsgrupper i närområdet som med sina speciella erfarenheter skulle tillföra nya kunskaper och berättelser som inte tidigare fått utrymme eller varit osynliga.

Man arbetade också med co-kuratorer från de utvalda grupperna och samtidskonstnärer som med hjälp av sina olika konstnärliga uttryck skulle skapa tillfällen till problematisering, reflektion och diskussion. Även ämnen som “Transforming our approach”, “New perspectives on interpretation”, men framför allt “Community-led research – a local resource” behandlades.

Självklart har Storbritannien som ett före detta imperium och med sitt koloniala förflutna mycket att reflektera över, och man har också stor erfarenhet av att involvera olika eftersatta grupper i utställingsproduktioner. Då tänker jag bland annat på utställningen Curious som drevs av Glasgow Museums mellan 2011–2013, där nästan 1 600 personer från olika lokala grupper involverades.

Vad blev då resultatet av det kollektiva lokala arbetet på National Maritime Museum? I de fyra utställningarna hade samarbetet med alla medverkande inte lämnat några större spår. Ibland kändes spåren av lokal delaktighet en aning malplacerade. Det kändes som om vissa föremål och texter av tveksam kvalitet var med som ett sorts alibi för att visa att man från museets sida strävat efter att vara inkluderande.

Den utställning som bäst lyckades med att berätta om bortglömda och i många fall okända historier var Pacific Encounters. Det berodde förmodligen på att där fanns det rikligt med historiska källor och material från de olika möten och kontakter som Storbritannien haft med människor och kulturer i Stilla havet, vilket gav de lokala grupperna med anknytning till Stilla havet ett naturligt sammanhang att ingå i och förhålla sig till. Deras berättelser tillförde något till helheten och blev en del av en pågående berättelse.

Formgivningen av de olika utställningarna var ambitiös i gestaltning och teknik och skulle förstärka de olika teman de behandlade. Smak går kanske inte att diskutera, men formgivningen kändes varken överraskande eller nyskapande och var ibland svår att förstå. I Pacific Encounters var scenografin mycket vackert målad i ljusa blå toner och skulle gestalta en rullande gigantisk våg – vilket var helt omöjligt att begripa tills man fick det förklarat för sig.

Dag 3 var vi tillbaka på Museum of London. Dagen bjöd på ett internationellt urval av föreläsare från London till Nya Zealand och Förenade Arabemiraten.

Manal Ataya från Sharjah Museum i Sharaj föreläste om ”Museums as Vehicles of Social Change”. Det var uppfriskande med en talare som sa att ”vi arbetar inte politiskt” eftersom museet till skillnad från de flesta besökarna på konferensen inte har möjlighet till det, men ändå visade hur de med hjälp av olika program verkligen kunde åstadkomma en social förändring mot exempelvis pensionärer och fångar i lokala fängelser.

Föredraget ”Excavating the Reno” presenterades av författaren Linda Brogan, som med hjälp av sin totala närvaro, charm och intelligens höll en av konferensens bästa presentationer. Hon berättade om sitt liv som barn i arbetarklassen med föräldrar med olika etnisk bakgrund samt om projektet och filmen The Reno. I projektet har man arbetat med lokala grupper som fått stöd och hjälp av arkeologer och historiker. Projektet har lett till att man har grävt fram och kartlagt en försvunnen soul & funkklubb, ”The Reno”, som var en viktig fristad för utsatta minoriteter under 70-talet på Manchester’s Moss side. Allt arbete är dokumenterat i en film och nu planeras en utställning.

Till vänster: Linda Brogan, “Excavating the Reno”. 
Till höger Coline Cuau, “So you think you know your visitors?”.

Konferensen sista föredrag var ”So You Think You Know Your Visitors? Uncovering Insights From TripAdvisor Reviews and Online Conversation”. Coline Cuau som är Visitor Insight Manager på The British Museum berättade om vad som gör besökarna lyckliga och vad som är viktigast för att besökarna ska vara nöjd med sitt museibesök. The British museum har använt sig av Trip Advisor och konversationer på sociala media för att bättre förstå hur besökarna upplever hela sitt museibesök. Detta är nya kanaler som de tycker gett ett bra komplement till vanliga marknadsundersökningar.

På British Museum kunde de se att besökarna var nöjda med själva utställningarna men att skyltningen över hur man skulle röra sig i huset kunde förbättras, samt att också skyltarna i utställningarna kunde ses över. De kunde se att det saknades såväl familjeaktiviteter som workshops för företag. Vidare fick man fram att den vanlige besökaren hellre går igenom sju utställningsrum än uppför en trappa, och att toaletterna måste vara välstädade och lätta att hitta för att museibesöket ska vara tillfredställande. God service helt enkelt. Museerna verkar i ett sammanhang och en samtid och besökarna förväntar sig lika god service på ett museum som i en affär eller på en restaurang. Kanske inte så nytt, men alltid bra att få den påminnelsen.

Detta var mitt andra år på Museum Ideas. Styrkan i konferensen är att man får höra hur internationella kollegor arbetar och löser problem, sådana man ibland känner igen eller förmodligen kommer att behöva lösa i framtiden. Det finns också utmärkta tillfällen till att skapa nätverk och få bra kontakter. Att konferensen ligger i London gör också möjligheter att besöka intressanta utställningar och museer.

Årets konferens kändes väldigt fokuserad på att arbeta med och inkludera lokala minoriteter. Något som ändå diskuterats i årtionden … Jag hade gärna sett en större bredd på ämnen. Mitt råd om man vill åka på Museum Ideas 2019 är att vänta med att beställa biljett tills man vet vilka föreläsare som kommer att medverka och vad de kommer att tala om.

avatar

Text och foto: Bertil Bäckström

BB är projektledare på Forum för levande historia.