I en utställningen som kan upplevas framlänges eller baklänges lockas Irène Karlbom Häll in i John Bauers värld. Med mystisk och tydlig pedagogik visar utställningen Följa John upp ett folkkärt konstnärskap med lek och upptäckarglädje i fokus.
Följa John är en permanent utställning för barn och vuxna som sedan ett år tillbaka finns på Jönköpings länsmuseum. Utställningen börjar, om man vill, i ett upplevelserum med en trolsk miljö, skogsljud, klättringsbara träd och gott om kostymer att prova. Till och med stenarna är mjuka och lurviga, älgen går in och ut ur rummets vägg och vid dess klövar hittar man Tuvstarrs källa. Barn har lätt att gå in i lek och de jag möter är absorberade. En fin detalj är att man kan ta ett förstoringsglas i entrén, för här finns också mycket att titta närmare på. Framförallt har man fångat jugendestetikens essens och skapat hållbara suggestiva rum.
För mig var det givet att börja i upplevelsedelen, men det är en smaksak. Om man gör det tränger sig huvudpersonen och hans historia in i miljöerna efter hand – allt mer ju mer utställningen fortlöper (från barnhållet sett).
Men saken är den att utställningen lika gärna kan upplevas baklänges, för den mer traditionellt lagda museibesökaren som vill behålla skorna på. Sedan kan man ta sig så långt man vågar in i den mer fragmentariska och upplevelsebaserade delen av utställningen. Övergången är sömlös.
Den ena entrén, för barn eller upplevelsesugna vuxna. Den andra mer traditionella ingången ses längst till vänster i bild. Foto: Irène Karlbom Häll (gäller alla följande fotografier). 
Synnerligen lekbar trollskog med en liten scen, källa och små djur. 
Utmärkt klättervänliga träd i metall och ett stjärn- eller snöfall. Här börjar materialet som legat till grund tränga in i scenografin. 
Den som vill ha ett ordentligt museum med original i montrar tar denna väg, men får även sin upplevelse lite förtrollad när hen säter sig i pälsfåtöljen med fötterna på en lurvig mossgrön sten. 
Kläder i många storlekar och hängda i höjd efter storlek gör det lätt att hitta rätt. 
Vem har inte nytta av förstoringsglas när man besöker museum. Något att ta efter, likaså de löst hängda skyltarna.
Foton, reproduktioner och sidor ur brev hänger lite slumpmässigt utspritt på väggarna, vilket är ett lyckat grepp eftersom de verkligen inte kräver läsning på något påträngande sätt. Ett annat trick som jag inte sett i utställningar förut är att hänga upp de lite mer täta text- och bildskyltarna löst på krokar så att besökaren kan plocka ned dem och läsa på det avstånd och i den vinkel som passar var och en. Idén är bra om man kommit i läsglasögonsålder, och kanske även något pedagoger kan använda och dela ut vid visningar. Enkelt och genialt.
Sakta förvandlas natur till kultur tills det som återstår är en lurvig sten som fotpall till en pälsklädd fåtölj där den som vill kan fördjupa sig. Eller börja där och ta det hela baklänges istället, från fakta och in i dröm. Eller som huvudpersonen själv skriver, citerat i utställningen: ”Ömsom är jag Bauer, ömsom är jag troll”.
Irène Karlbom Häll
IKH är är journalist och utställningsproducent.
Recension
Åsikten i texten är skribentens egen. Utställningskritik förbehåller sig rätten att korrigera text i efterhand vad gäller språkfel. Övriga rättelser läggs till som kommentar under artikel.
Följa John, permanent utställning
Jönköpings Länsmuseum
Produktion: Katali Jarefjäll
Form: Annika Thore
Innehåll: Patricia Hallman
Tips på vidareläsning eller tidigare publicerade texter inom ämnet:
https://www.ueforum.se/recension13/13-3rec1jonkoping.php
