Vikingautställning mest för den som redan vet

Utställningen Vikingarnas värld på Historiska museet är rejält tilltagen med ungefär 2 500 utförligt presenterade föremål. Karin Jonsson uppskattar den eleganta formgivningen där interaktiva inslag och rumsliga installationer bidrar med välbehövlig variation, men saknar en övergripande berättelse om vikingatiden för den som inte läst på innan besöket.

När Historiska museet i juni 2021 slog upp portarna till utställningen Vikingarnas värld marknadsfördes den som världens största vikingautställning, och stor är den. Museet har satsat ordentligt på en rejält tilltagen utställning som innehåller ungefär 2 500 föremål. Man bjuder med andra ord generöst ur sin samling och här finns flera fascinerande och vackra föremål, som till exempel en Buddhastatyett och spelpjäser i glas, men också objekt av mer vardaglig karaktär som keramik, kammar och träslevar.

Utställningen är elegant formgiven och föremålen glittrar mot en dämpad färgskala. Utmaningen med att ge information om alla föremål har museet löst genom att lägga texten i pekskärmar. Innehållet imponerar. Besökaren får både kunskap om föremålen och möjlighet att få arkeologiska termer och begrepp förklarade. Det går att själv vrida och vända på föremålen och det går att zooma in så att detaljer som är svåra att uppfatta med ögonen blir synliga. Möjligheten att djupzooma är häftig, även om funktionen ibland nästan tar udden av själva originalföremålet, som framstår som en mindre och blekare kopia.

Interaktiva inslag och rumsliga installationer av scenografisk karaktär bryter av här och där i rummet och ger en välbehövlig variation till alla montrar och pekskärmar. Figurer och ornament från några av föremålen har tagits upp som mönsterrapport på väggar och golv och återkommer i animerad form här och där i utställningen. Animationerna är ett charmigt och avväpnande grepp som lättar upp i ett innehåll som präglas av allvar och fakta.

I Vikingarnas värld finns mycket att utforska – så mycket att ett besök inte är tillräckligt. Det kan sägas vara en styrka med utställningen, men samtidigt är det en av dess svagheter. Det är lite svårt att orientera sig, trots att montrarna är färgkodade och att museet tydligt förklarar vid ingången att utställningen innehåller tio teman och att världsträdet Yggdrasil står i utställningens mitt. Meningen är att jag genom att följa trädets grenar och rötter ska kunna söka mig fram genom utställningen. Idén tilltalar mig, men dessvärre är den inte helt självklar när jag väl befinner mig i utställningsrummet.

Det märks att innehållet är genomarbetat och att museet vill erbjuda en stor utställning som innehåller allt – kunskap, interaktivitet, tillgänglighet och modern teknik. Det man kan anmärka på är att det finns så många föremål och berättelser att det övergripande narrativet, själva berättelsen om vikingatiden, hamnat i skymundan, trots de tematexter om tidsperioden som finns i utställningen.

För vad är det som Historiska museet vill att den genomsnittliga besökaren ska veta om vikingatiden, i stora drag? Lite tillspetsat kan man säga att det här är en utställning av arkeologer för arkeologer, som utgår från att besökaren redan har förkunskaper om vikingatiden och vill fördjupa sig i enskilda föremål och detaljer. För den som inte vet så mycket är det mycket svårare att hitta vägar in i utställningens kunskapsinnehåll och det är inte säkert att bilden av vikingatiden blir särskilt mycket mer nyanserad och tydlig än vad den var innan.

Karin Jonsson

Karin Jonsson har tidigare varit verksam som utställningsproducent och utbildar sig för närvarande inom kommunikationsvetenskap.