Väl valda upplevelser i Historiskas familjeutställning

Lagom till det stundande jullovet öppnar Historiska museet i Stockholm en ny barnutställning där klipp ur SVTs jättesatsning Historien om Sverige kombineras med interaktiva stationer och några få väl valda originalföremål. Tillsammans genom tiden är konsekvent genomförd och blir ett fint komplement till de omkringliggande utställningarna.

Utställningen Tillsammans genom tiden är inrymd i tvärgången mellan basutställningarna Forntider och Vikingarnas värld och ska stå i drygt två år. Utställningen består av två mindre rum med interaktiva stationer på varsin sida av en avlång filmsal som visar klipp ur teveserien.

Det första rummet handlar om hantverk och skapande, närmare bestämt vävning och keramik. Gestaltningen är i skarp kontrast till Forntider i rummet bredvid, där flera lager av föremålstexter, scenografi och kontextualiserande tillägg pressats in i en redan föremålstung utställning. I Tillsammans genom tiden är det luftigt, med gott om golvyta mellan de interaktiva stationerna. Tre originalföremål (en bildsten, ett bronsspänne och en keramikskärva) är utgångspunkt för varsin lekstation. Det hela ramas in av mörkmålade väggar, vågliknande (och ljuddämpande) tygvepor i taket och en stor väggmålning av konstnären och formgivaren Yoyo Nasty.

Med en produktionstid på bara åtta månader kan man ana att en del vägval behövdes för att hinna i mål. Resultatet är lyckat, särskilt som komplement till de angränsande föremålstunga utställningarna. Bion i mittenrummet kan nog bli en utmärkt plats att vila benen halvvägs genom museibesöket.

I det avslutande rummet spänner kronologin över mer än 2 000 år. Två bronsfigurer symboliserar det mänskliga mötet, varpå besökarna uppmanas bidra med en berättelse eller ett självporträtt. Än mer inbjudande är den medeltida handelsboden, där jag räknar med att yngre besökare kan fastna en lång stund. Ägg, lök, korv, fisk och äpplen i charmigt träutförande samsas med läderstycken, pengapungar och mjölsäckar. På bordet intill står dessutom en våg; som påminnelse om byteshandelns roll och som extra inspiration för leken.

Utställningstexterna förtjänar extra uppmärksamhet. De är föredömligt korta (hela utställningen innehåller inte mer än 250 ord), i tillräckligt stor grad och dessutom handmålade direkt på träet. Texterna är konsekvent genomförda: föremålen presenterar sig själva i jag-form, besökaren tilltalas med ”du” och mänskligheten med ”vi”. Jag visste inte i förväg att jag skulle bli så glad över att slippa tryckta texter, ljuslådor och pekskärmar, men det blev jag.

Bredvid dörren vidare till Vikingarnas värld fanns faktiskt en tryckt skylt, nämligen creditlistan – som också förvånande nog visade sig innehålla föremålsinformation. Det återstår att se om medföljande föräldrar hittar den diskreta skylten när barnen undrar vad det är för föremål i montrarna; och om informationen räcker. På museets webbplats gick det iallafall att klicka sig vidare till respektive föremålspost i samlingsdatabasen.

Sammantaget är detta en charmig, konsekvent genomförd utställning som blir ett fint komplement till de befintliga utställningarna. Jämfört med den tidigare, flygplatsterminalliknande gången är det helt klart ett lyft för familjebesökarna, som nu har ytterligare en anledning att bege sig till Historiska museet.