Pilane – storslagen konst mitt i kulturlandskapet

Mitt i ett bohuslänskt kulturlandskap med ett forntida gravfält ligger Pilane skulpturpark. Här arrangeras varje sommar en utställning med världsledande konstnärer. Kerstin Parker har träffat grundaren Peter Lennby som berättar om hur allting startade och om det omfattande arbetet med att välja ut och placera konst i en både skör och robust miljö. 

Pilane på Tjörn är ett av Bohusläns största gravfält från järnåldern med cirka 90 synliga gravar. Det är många runda stensättningar och även domarringar, högar samt enstaka resta stenar. Här kan besökarna vandra fritt i det historiska landskapet och ta del av samtida konst av internationellt erkända konstnärer. 

Idén att skapa en skulpturpark växte fram ur ett naturvårdande projekt då Pilane var helt igenvuxet. Initiativtagaren och grundaren Peter Lennby berättar om det mångtusenåriga kulturlandskapet i Pilane som helt hade förskogats och fallit i glömska.

 – Läget var så allvarligt att Hembygdsföreningen i slutet av 1900-talet uppmanade sina medlemmar att ”ta med en såg eller en yxa till Pilane och fälla en enbuske”. Om alla gjorde det, var tanken, så skulle igenväxningen kunna stoppas. Men alltför få hörsammade uppmaningen och i början av 2000-talet var området i princip helt igenvuxet. 

I samband med att Pilane restaurerades fick Lennby idén att ha en konstutställning i det öppna landskapet och 2007 förverkligades planen. Sedan dess hålls en årlig utställning i Pilane med verk av både svenska och internationella framstående konstnärer. I år är det en soloutställning av den schweiziske skulptören Ugo Rondinone med Jay Gard som korresponderande konstnär. 

Lennby har sedan ungdomsåren vurmat för landskapsmåleri och drar en parallell mellan Pilane och en av sina favoritmålningar ”Hartippen” av konstnären Karl Nordström på Göteborgs konstmuseum. Berget Hartippen ligger några kilometer från Pilane och Lennby ser det så gott som dagligen. 

– Men kontrasten mellan det igenvuxna, skogbeklädda och anonyma berg jag kan se idag och det gudomligt vackra rödskimrande berg som Nordström kunde se i slutet av 1800-talet är påtaglig. 

Han säger att arbetet med att restaurera ett gammalt kulturlandskap som Pilane ”i mångt och mycket är ett konstnärligt arbete, ett slags landskapsmåleri”. 

– Pilane var inte enbart en gravplats, en kyrkogård som vi tänker på det idag, utan framför allt en mötesplats för folk och kulturer. Det har arkeologerna kunnat se utifrån de fynd som de har hittat. Och jag lockades av tanken att låta Pilane återigen bli en mötesplats, en mötesplats för vår tids människor. Därav tanken att visa nutida konst i ett forntida landskap. 

Lennby menar att när allt fungerar som det ska uppstår det ett samspel mellan människan, konsten och landskapet. 

– Jag brukar säga att landskapet synliggör konsten och konsten synliggör landskapet. Besökaren erfar en känsla av samhörighet och tidlöshet. Konsten får en chans att synas vilket den sällan får i stadsmiljöer. 

Det finns flera utmaningar med att ha de årliga utställningarna i Pilane. Lennby framhåller att det är en utmaning i sig att ha så omfattande produktioner år efter år, ofta med en ledtid på två till tre år för varje produktion. Transporterna av skulpturerna kan också vara en prövning. Ofta transporteras verken i delar och sätts ihop på plats. Ett av Ugo Rondinones verk, ”The Sun”, producerades i Neapel, fördes i delar till Pilane med lastbil, sattes sedan ihop på plats och flögs till berget med helikopter. Men alla verk kan inte förflyttas på det sättet. Det monumentala, permanenta, konstverket ”Anna” av Jaume Plensa är ett exempel. Skulpturen, en av världens största, består av 16 sektioner och det behövde anläggas en ny väg för att kunna placera det uppe på höjden. Lennby betonar dock att de är vana vid att hantera både transporter och installationer. 

Väderförhållanden kan också ställa till det i Pilanes känsliga mark och utsatta läge. Ett år blev det kraftiga skyfall som gjorde att det blev stora diken nedanför ett av konstverken. I år var det värmeböljan i juli som fick ekonomiska konsekvenser. 

– Det kostade oss en halv miljon i minskade biljettintäkter, vilket inte är så roligt eftersom det är vår enda inkomstkälla.

När det gäller urval och placering av konstverken görs det av Peter Lennby i samverkan med de enskilda konstnärerna. 

– Det är en konstnärlig process på samma sätt som det fungerar inom andra konstformer, säger Lennby. 

Ugo Rondinone har i år huvuddelen av utställningen med ”Primordial”, en soloshow med fem stora stenskulpturer samt bronsskulpturen ”The Sun”. Han berättar att det huvudsakliga arbetet består av att välja ut stenarna. Blocken bryts ut från en mycket stor sten. Det finns en dualitet i skulpturerna ofta i form av motsatta begrepp såsom hårt och mjukt eller dag och natt. Rondinone har tidigare ställt ut sina verk i stadsmiljöer, till exempel vid Rockefeller Plaza i New York. Den aktuella utställningen i Pilane är den första gången han ställer ut i naturen. 

En annan av årets konstnärer är Jay Gard vars bidrag är ”Baroque Schnörkel”, en monumental skulptur i aluminium. Gard inspireras av konsthistoriska epoker såsom barocken, men också av konstnärer som refererar till historiska motiv. I det här verket har han börjat med en detalj och sedan utvecklat det till en form som han beskriver som ”super-baroque”. 

Nästa år hålls den tjugonde utställningen i ordningen och Pilane har verkligen gått igenom en dramatisk utveckling. Från att ha varit ett igenvuxet och bortglömt kulturlandskap har det utsetts av brittiska The Guardian till ett av Europas tio bästa skulpturparker. Årets utställning har öppet till och med den 28 september. 

Kerstin Parker

K.P. är frilansjournalist, författare och filosofie magister i historia.