Världar möts i underjordiskt nätverk

Under året visas den japanska konstnären Chiharu Shiotas utställning Multiple Realities på Cisternerne i Köpenhamn. Johan Lindblom gör en nedstigning till ett underjordiskt landskap där liv och död vandrar hand i hand. 

Rött är för blod, liv och det som binder oss samman som människor. Svart är för rymden, natthimlen och det stora okända. Vitt är renhetens färg – men också dödens. Den japanska konstnären Chiharu Shiota använder sig av dessa tre starka och symboltyngda färger när hon spinner sina trådar till en labyrintisk väv i storskaliga installationer på Cisternerne i Köpenhamn. Där visas hennes utställning Multiple Realities och det är den vita färgen som dominerar i de mörka, grottliknande rummen.

En katedral för samtidskonst

Det är mörkt och det droppar från taket när stalaktiterna visar vägen längs stentrapporna och ned i Cisternernes underjordiska katedral för samtidskonst. Valv efter valv är omslutna av enorma mängder av vita, spindelnätsliknande trådar. Min första känsla är att nedstigningen från parken, som omgärdar Cisternerne, till utställningen är ett slags kaninhål till en Alice i Underlandet-värld. Och det är nog världar det handlar om. Världar, verkligheter. Multiple Realities. 

Det är som att vi rör oss genom landskap mellan dröm och mardröm, ljus och mörker. De som är bekanta med den koncentrerade känsla av oro och gåtfullhet som brukar finnas i filmer av David Lynch har sannolikt en vän i Chiharu Shiota. 

Strängteorin enligt Shiota

Chiharu Shiota arbetar i gränslandet mellan performance, skulptur och trådinstallationer med vardagliga föremål som bär på sällsamt laddade berättelser. Kläder och möbler, nycklar och brev vävs in de spökliknande nätkonstruktionerna och fungerar som transformativa övergångar mellan inre och yttre tillstånd. Trådarna binder samman tid och rum i en lika stark som paradoxal här och nu-känsla. 

Att röra sig runt i utställningen är som att samtidigt befinna sig i parallella skikt. Mina tankar vandrar längs de vita trådarna och landar tillfälligt i kvantmekanikens strängteori med sina multipla dimensioner. Strängar som vibrerar och kopplar oss samman, men som också kan brytas, klippas av och förgrenas. Chiota har berättat att hon arbetar med sina trådar i ullgarn intuitivt, som ett slags tredimensionellt tecknande i luften – en ögonblickets filosofi.

Vidare in i labyrinten av rum hänger roterande klänningar, som om de likt en blöt katt vill skaka av sig det eviga droppandet från taket fast i slow motion. Klänningarna blir ett slags höljen som berättar om kroppens frånvaro. Det är som om de vill säga: vi har varit här tidigare, men nu är vi borta. Det är en frånvarons poetik som märkligt nog skapar en intensiv känsla av närvaro. 

Immersiv upplevelse med universella teman

Andra installationer snurrar och sveper i rummen. Det är röda och sammankopplade cirkelformationer som påminner om celler eller blodkroppar som multipliceras och förökar sig. Återigen möter vi den röda färgen. Kroppen, blodet. Oändlighet och förgänglighet i samma andetag. Det är egentligen en gåta hur Shiota lyckas gjuta nytt liv i ett ofta traditionellt symbolspråk. Men hennes ämnen är lika universella som de är angelägna – tid och minne, förlust och identitet, rörelse och migration. Liv och död.

Utställningen lämnar gott om utrymme för reflektion. Det finns inga verkstexter, bara en kortfattad introduktion i entrén. Och kanske ännu mer påtagligt – det finns inget wifi! Det hindrar dock inte mig själv och andra besökare att ha våra smartphones i högsta hugg och jag är knappast ensam om att tänka att det här gör sig bra på Instagram. Men jag kan inte argumentera för att information saknas – i den här utställningen är det vårt undermedvetna som skriver verkstexterna. Det gör Multiple Realities till en fullkomligt immersiv upplevelse som verkar i perfekt samklang med Cisternernes lokaler. 

Cisternene i Köpenhamn byggdes på 1850-talet för att komma till bukt med problemen kring stadens vattenförsörjning. Högt belägen i Søndermarken byggdes en underjordisk reservoar som skulle förse den växande staden med vatten. Under 1990-talet öppnades lokalen för allmänheten och blev så småningom ett museum för glaskonst. Numera är Cisternerne en del av Frederiksbergmuseerne tillsammans med verksamheterna Storm, Bakkehuset och Møstings. En bättre lämpad plats för Chiharu Shiotas platsspecifika installationer än de mörka, fuktiga valven kan man knappast tänka sig.

Text och foto: Johan Lindblom 

J.L. har en bakgrund som kulturvetare och arbetar med digital kommunikation för Göteborgs museer och konsthall.