I den tredje och sista texten om AI och utställningstext skriver Sofie Bergkvist om risker med AI för museibranschen i ett större perspektiv. Men hon ser också en särskild potential för museer som motkraft till det snabba och oreflekterade.
Läs även AI och utställningstext – verktyg och tidsbesparare (del 1) och AI och utställningstext – problem med både språk och innehåll (del 2).
Flera gånger om dagen dyker det upp artiklar, krönikor och andra texter i media som handlar om olika aspekter av AI. Det är onekligen en teknisk utveckling som påverkar vår tid och vårt samhälle på många sätt och som många människor känner ett behov av att kommentera, diskutera och förstå. I en intervju under Museernas Vårmöte 2025 pratade Emanuel Karlsten om hur stora teknikskiften i historien, som tryckpressen och massmedia, visserligen lett till mycket positivt (vetenskapliga revolutionen och demokrati), men att de också följts av oroligheter, krig och kontroll av människor.
Det är inte svårt att dra paralleller till utvecklingen i vår tid och fundera på om AI-revolutionen i backspegeln kommer att ses som en av orsakerna till oroligheterna i världen just nu. Men om det vet vi ännu för lite. Jag skulle i stället vilja reflektera över vad AI-tekniken kan betyda för utställningsbranschen specifik och kanske ser jag med den nya tekniken en särskild potential för museer och utställningar framöver.
Allsidigheten hotas
Som jag var inne på i en tidigare text har AI-genererad text en tendens att bli väldigt likartad. Även om språkmodeller ser ut att variera språket och har tränats för att generera en viss språklig variation, så visar studier att de inte lyckas spegla mänskliga sätt att uttrycka sig. Texter som skrivits med hjälp av AI blir helt enkelt mer lika varandra, både vad gäller betydelsen av texten de producerar och i själva orden de använder.
Likheterna mellan texter finns kvar, även om man använder metoder för att stimulera olika stilar. Det visar sig också att den här likriktningen blir värre vartefter språkmodellerna tränas på material som de själva genererat. Det är inte bara det rent språkliga som blir mer likriktat, utan även vilka perspektiv som kommer fram. Flera studier har visat att språkmodeller tenderar att spegla egenskaper hos västerländska, industrialiserade, rika och demokratiska samhällen.
Museer ska enligt lagen präglas av allsidighet. Många museer har även själva målsättningar som innebär att de ska spegla perspektiv från olika delar av världen, och ge möjlighet att förstå olika tider, platser, fenomen och kulturer. Här finns en uppenbar risk att texter som författas av AI-verktyg kommer göra det svårare för museer att leva upp sina uppdrag.
Faktafel förstör förtroende
Just nu har museerna ett högt förtroendekapital. Enligt en mätning som SOM-institutet gjorde 2023 ligger museibranschen i topp vad gäller förtroende, högre än sjukvården, domstolar och Folkhälsomyndigheten. Många människor litar helt enkelt på det som museer säger och visar. Att AI-genererad text innehåller faktafel och ger svar som stämmer överens med vår egen föreställningsvärld och egna perspektiv kan bli oerhört problematiskt för museer. Om AI-verktyg används alltmer för att göra research, söka information, fråga om råd och producera text, finns en uppenbar risk att det till slut blir svårt att veta vad som är sant och inte, och museerna riskerar att tappa människors förtroende.
I forskarvärlden visar det sig att forskare som använder AI för att förbättra sin forskning publicerar fler artiklar, oftare blir citerade och gör snabbare karriär, än de som inte gör det. Men i stället sjunker antalet ämnen som studeras, och även forskarnas interaktion med varandra minskar. AI-verktyg tycks främja etablerade fält, snarare än uppmuntra nya.
Om detta skulle stämma även för museibranschen, skulle det kanske betyda fler och snabbare producerade utställningar om färre ämnen. AI har potential att korta ner produktionsperioder och att reducera kollektiva, kreativa processer till snabba sökningar vid datorn.
I USA har American Alliance of Museums låtit undersöka människors förtroende för museer. I undersökningen ställde de en öppen fråga om det fanns något särskilt som människor kände oro över när det kommer till förtroende och trovärdighet hos museer. Många svaranden lyfte oro över användningen av AI inom museer. Reaktionerna var starka och handlade bland annat om att risken för att AI genererar felaktigheter skulle minska deras förtroende för museer. Ett citat från undersökningen säger: ”Jag skulle tycka det var svårt att stötta ett museum som använder AI för att producera innehåll.” I en uppföljande undersökning kring just AI svarade över 70 % av deltagarna i enkätundersökningen att de önskade att AI inte användes alls när det kommer till utställningar. 19 % tyckte att AI var okej för att brainstorma idéer, men inte att skriva de färdiga texterna. Trovärdigheten och förtroendet som museer uppbär, är alltså redan under prövning, och det finns all anledning för museer att fundera på en policy kring sin användning av AI-verktyg i sin verksamhet.
Särskild potential som motkraft
AI-tekniken lär vara här för att stanna. Att AI även gjort sitt definitiva intåg i utställningsproduktioner – det tror jag vi kan vara säkra på. Och för all del, låt oss vara nyfikna på vad tekniken kan göra. Men låt oss inte glömma de färdigheter som också redan finns i museisektorn, som skapat det förtroende som museerna har idag och som gett besökarna höga förväntningar på sanna, pålitliga och välgrundade utställningar.
För tänk om museerna med sin kunskap, sina fysiska samlingar, sina utställningar och pedagogiska verksamheter i stället kan vara en motkraft till det snabba och oreflekterade. Tänk om museerna har en särskild möjlighet att fortsätta producera utställningar som skildrar många olika perspektiv och levnadssätt, låter många röster komma till tals och som står emot AI-stödd likriktning i sina utställningstexter.
Jag ser en potential för museer att vårda sitt förtroende, att fortsätta arbeta med att belysa många perspektiv, skapa upplevelser för flera sinnen (inte bara tvådimensionella vid en skärm) och berätta historier som inte berättats förut. Tänk om museerna kan bli en motkraft till AI – en plats för mänsklig reflektion, samtal, gemensamma upplevelser och lärande.
Tänk om museerna kan bli fyrbåkar i den AI-genererade dimman!
Sofie Bergkvist
Essä
Åsikten i texten är skribentens egen. Utställningskritik förbehåller sig rätten att korrigera text i efterhand vad gäller språkfel. Övriga rättelser läggs till som kommentar under artikel.
