AI och utställningstext – verktyg och tidsbesparare

I tre texter skriver Sofie Bergkvist om olika perspektiv på att arbeta med AI i skapandet av utställningstexter. I den första texten tar hon fasta på de positiva sidorna av att använda AI i arbetet och konstaterar att AI kan vara ett verktyg som sparar både tid och kraft.

För ganska exakt ett år sen pågick Sveriges Museers vårmöte i Jönköping. En av huvudtalarna var Emanuel Karlsten, journalist, föreläsare och krönikör. Hans föreläsning hade titeln AI bortom wow och dystopier och handlade om att våga prova att använda artificiell intelligens, AI, i sitt arbete, visa nyfikenhet och se det som ett verktyg ungefär som Googles sökmotor. På frågan om hur många som har testat att använda AI, typ ChatGPT i sitt arbete, räckte ett fåtal människor upp handen. På frågan om hur många som använder betalversionen av någon sådan tjänst var det ännu färre. Enligt Karlsten var det vanligt i många branscher, museibranschen var alltså inte särskilt unik eller mer bakåtsträvande än någon annan.

Nu har det gått ett år till av arbetsliv där AI är ett potentiellt verktyg. Det har kommit nya AI-modeller och fler företag har släppt egna chatbottar baserade på dem. Många av dessa chatbottar bygger på stora språkmodeller som tränats på stora textmängder för att generera mänskligt språk. En språkmodell är en typ av AI-modell som används för att förstå och producera text. Jag hör fler och fler som använder någon av de stora språkmodellerna, och samtidigt smyger sig AI in i flera av våra andra arbetsverktyg vare sig vi vill eller inte. I Microsofts programvaror finns Copilot som kan hjälpa till att formulera mejl och putsa texter. Även Apple har lagt in AI-tjänster som erbjuder sig sammanfatta mejl (och gör det även utan att jag tackat ja), formulera texter och söka information. I sociala medier finns tjänsterna som en mer eller mindre integrerad del av vad vi förväntas och kan göra där, liksom i sökmotorer.

Det är inte en långsökt gissning att användningen av språkmodeller såsom ChatGPT, Claude, Copilot osv har ökat markant det senaste året. Jag hör från kollegor att de använder AI dagligen, för att söka information, för att fråga om råd – och för att skriva text och översätta. Eftersom texter i utställningar är något jag jobbat mycket med i mitt yrkesliv är detta intressant. Jag har länge velat skriva en text om AI och utställningstexter. Men jag har ofta fastnat efter ett tag, för vad kan jag säga som ingen annan redan sagt, och för att det jag säger riskerar att bli inaktuellt i samma stund som jag skriver det, på grund av den snabba utvecklingen. Samtidigt har jag massor jag vill säga. Därför har jag nu tänkt att det får bli tre texter om AI och utställningstexter. I denna första vill jag slå ett slag för vad AI faktiskt kan hjälpa oss med när det kommer till texter i utställningar.

En första orientering inom ett ämne
När jag ska börja orientera mig i ett ämne kan jag be chattboten berätta om ämnet. Det kan ge mig ingångar att börja dra i och leta vidare kring. Jag kan be den om källor och kollar sen upp dessa källor. Här är det oerhört viktigt att verkligen göra källgranskningen. Jag kommer på AI med att hitta på och fabulera ganska ofta. AI är en bra hjälp för en första orientering, för att börja skrapa på ytan och påbörja researchprocessen. Gör jag research för en utställning kan jag aldrig lita på AI som enda källa – jag går alltid till verifierad forskning, tryckta källor, arkiv, intervjuer och andra mer pålitliga underlag för den verkliga researchen. Men för en första koll av fältet är AI tidsbesparande och effektiv.

Sammanfatta komplicerade ämnen och texter
I mitt arbete jobbar jag med vitt skilda ämnesområden. De senaste åren har jag arbetat med allt från tekniska detaljer i ett stridsflygplan, till FN:s fredsbevarande styrkor, till judiska traditioner och lekens kulturhistoria. Ibland måste jag läsa avancerade texter, komplicerade rapporter och sätta mig in i ämnen som är nya för mig. Då kan jag be AI sammanfatta text på ett sätt som går att förstå för en person som inte är så insatt i just det ämnet. Det kan också ge uppslag till hur jag i min tur kan förklara de komplicerade sakerna för besökare. Detta sparar mig framför allt tid.

Översätta och förklara svåra begrepp eller nyansera ord
Ibland använder jag källor med svåra begrepp och kluriga ord. Då tar jag ibland hjälp av AI för att dels själv förstå, dels kunna använda och förklara begreppet för besökare i text. Häromsistens behövde jag förstå skillnaden på engelska mellan safe harbour och safe port. Då kunde AI ge ett tillfredsställande svar. Ibland fungerar AI något bättre än rena översättningsprogram, eller för den delen lexikon. Jag kan ställa frågor och motfrågor och hitta nyanser där lexikon eller översättningsprogram inte kan ge lika uttömmande svar.

Jo, lite okynnesanvändande också
Det händer att jag använder AI till mindre genomtänkta uppgifter också. Det händer att jag ber den formulera en färdig utställningstext. Det händer att jag ber den generera idéer på upplägg av en utställning. Det händer att jag ber den putsa på en text jag skrivit eller korta ner den. Men faktum är att jag sällan blir riktigt nöjd med resultaten då. Jag ska återkomma till varför i kommande text. Att ta till en chattbot för att be om hjälp med något är dock enkelt och tillgängligt, ungefär som vi i många år har använt oss av sökmotorer för att ta reda på saker. Det sparar tid och kan ge värdefulla uppslag att arbeta vidare med.

Alla dessa saker är de stora språkmodellerna bra till. De kan spara oss tid. De blir verktyg i vårt arbete, precis som andra verktyg. De kan vara till nytta. Det är nästan omöjligt att arbeta i ett skrivande och kreativt yrke utan att förhålla sig till AI. Kanske är ett sätt att förhålla sig att fortsätta vara nyfiken, som Emanuel Karlsten önskar att vi är, och beredd på att dessa program kommer vara en del av våra yrkesliv framöver.

I nästa text vill jag nyansera bilden något och berätta om problem med de stora språkmodellerna, utifrån utställningar och text.

Sofie Bergkvist