Märta Måås-Fjetterström på Kungliga slottet

Under Kungens uppväxt fanns Märta Måås-Fjetterströms mattor hos farfadern Gustaf VI Adolf på Ulriksdals slott samt vid Sofiero i Skåne. Idag finns mattorna i Kungens ägo på Drottningholms slott och på Solliden. Flera av Kungens privata mattor visas i utställningen tillsammans med ett stort antal inlån från olika privatpersoner.

Redan i trapphuset upp till Rikssalen möter jag mattan Hästbete komponerad 1915. Mattan samspelar med stentrappan och stenväggarna med sin dova färgskala i toner av brunt, stålblått, gammelrosa och benvitt. Väl inne i Rikssalen är ett stort utskuret fotografiskt porträtt av Märta Måås-Fjetterström det första jag ser och för ett ögonblick stjäl det uppmärksamheten från den imponerande Svarta Trädgårdsmattan från 1923 som hänger bredvid.

Scenografin är smakfull samtidigt som den är något påträngande. Mötet mellan Rikssalens barockarkitektur och Måås-Fjetterströms vävda 1900-talskonst kunde ha blivit än mer dynamiskt om scenografin varit aningen mer sparsmakad och inte som nu täcker näst intill alla salens väggytor. Det hade lugnat ner uttrycket om de uppbyggda väggarnas och montrarnas färgskala hållits till den blågröna färgton som dominerar. Nu finns det inslag av vitt i vissa delar som byggts upp. En stor vägg i ena änden av utställningen är dock målad i oxblodsrött, vilket är en vacker kontrastfärg till det blågröna och fungerar bra. 

Ljudet av inspelat fågelkvitter och dov orgelmusik hörs i salen. I scenografin finns stämningsskapande träd i naturlig storlek, ett uppbyggt vardagsrum från Ulriksdals slott och objekt och fotografier från väveriet. Att det finns träd och fågelkvitter i utställningen förbryllar mig först, men får sin förklaring i ett på golvet målat citat som lyder: ”Jag kan ej nog prisa att vistas i en sådan härlig natur medan man håller på att komponera. […] …jag sitter i min atelier, omgiven av höga träd…”

Se på mattorna – det är jag är en omfattande presentation i vilken mattorna lyfts fram på ett bra sätt med fin ljussättning och exponering. De är kreativt kombinerade med varandra efter viss tematik och i glasmontrar visas detaljrika skisser och anteckningar som fördjupar förståelsen för Måås-Fjetterströms arbetsprocess. Till exempel får vi se hur hon oftast målade bara en del av mattan, vilket kompletterades med en helhet tecknad med penna eller med några drag med penseln och en arbetsritning till väverskan. 

Märta Måås-Fjetterström efterlämnade över 700 mönster och ingen matta är identisk med någon annan, då det fanns utrymme för viss tolkning av den som vävde. Hennes inspirationskällor, som uppväxten på prostgården i Vadstena med naturen och djuren nära, lyfts fram i text och bild.

Det är givande att ta del av ett rikt fotografiskt material från Måås-Fjätterströms liv och verksamhet och de framtagna bilderna håller en jämn ton och kvalité. Som komplettering till utställningen finns en välgjord katalog där bland annat alla mattor och vävnader i utställningen finns avbildade. Informationen som finns om Se på mattorna – det är jag på hemsidan för De Kungliga Slotten (https://www.kungligaslotten.se) är prydligt presenterad och faktaspäckad. Där finns rikligt med professionella installationsbilder att ta del av. Kommunikationen utåt, mot potentiella besökare och press, är viktig och denna utställning är omsorgsfullt producerad i alla led. 

Och ja… vi ser på mattorna, Märta Måås-Fjetterström! Mattorna spelar huvudrollerna i denna iscensättning, som det ska vara. Det är fint att publiken får möta en sådan rik produktion och får möjligheten att fördjupa kunskaperna om ett intressant konstnärskap i ett och samma rum.

Linda Bergman

LB är konstvetare, curator, skribent och chefredaktör för VERK tidskrift (en digital tidskrift om nordisk kamerabaserad konst).