Idéplaneten, Smart, Muskler och motorer, Himmel och jord,
Tidernas stad – Malmö 1850 till idag m fl basutställningar
Teknikens och Sjöfartens hus, Malmö Museer
Projektledare: Eva Björklund och Susanne Beckman
Formgivare: Paula Sjöblom
Vad är det som gör ”Tekniska” i Malmö så speciellt? Ingen märkvärdig hemsida, inget mysigt kafé – enbart glassbox och kaffeautomat. Men fullt av besökare som kommer och stannar i timmar. Besökarantalet har nästan fördubblats sedan 2010. Från årsskiftet till och med juli i år har 81 594 räknats in. Observera att det då enbart handlar om besökare till en ren museiverksamhet. Vi bad Margareta Alin Hegelund ta reda på hemligheten bakom succén.
På hemsidan kan följande omdömen läsas: ”Alla som har en gnutta rörlighet ska gå hit minst en gång om året. MINST ”. ”Ta med barnen.” ”Perfekt för barnen och nyfikna vuxna.” Här finns också en film, en rundvandring gjord av en nöjd besökare på eget initiativ (se länk nedan).
År 2011 fattade kulturnämnden ett beslut om en strategisk förnyelse av museets basutställningar. Då den stora renoveringen av akvariet i huvudmuseet Malmöhus genomförs 2014–2015 vill man att besökarna ska ha tillgång till nya och aktuella utställningar.
Sedan dess har en rad basutställningar invigts på Teknikens och Sjöfartens hus: Tidernas stad, Båtlekrummet, Framtidens fordon, Idéplaneten samt Himmel och jord med Stjärnrummet. Under produktion är Kustland som när den öppnar i december ersätter nuvarande Skånska hamnar.
ETT GENERATIONSMUSEUM
En viktig, familjevänlig nyordning är det nya årskortet. I och med detta blir det möjligt med ett obegränsat antal besök till samtliga mål inom Malmö Museer. Prissättningen är medvetet låg. Barn och ungdomar går kostnadsfritt.
I arbetet med utställningarna på Teknikens och Sjöfartens hus har de olika metoder som utvecklats inom museivärlden implementerats. GLO (Generic Learning Outcomes) och tanken att alla ska få vara med har varit vägledande. Inom pedagogiken tillämpas ”family learning”. Överhuvudtaget har det pedagogiska förnyelsearbetet integrerats i helheten. Nya koncept löper som en röd tråd genom satsningen, till exempel har publikarbetet utvecklats med hjälp av metoden ”audience developement”. Men framför allt utmärks utställningarna av att det finns en bärande tanke som genomsyrar dem – ting och text sätts i ett sammanhang.
Vid varje nytt tema finns en kortfattad introduktion. Tillsammans ska de olika delarna utgöra ett science center – en mötesplats med både levande djur, föremål och installationer. Målet är att ”kunskap, även ur ett historiskt perspektiv, och aktuell information om miljö, klimat och hållbar utveckling ska förmedlas på ett attraktivt och nyskapande sätt”.
På 1980-talet skulle ekologin vara det sammanbindande kittet. Museerna skulle inte separera de olika vetenskaperna avdelningsvis utan ha ett holistiskt perspektiv. Här är det genomfört – de olika avdelningarna samtalar med varandra.
Det går inte att skriva om just det här tekniska museet utan att nämna ubåten. År 1942 då U3 byggdes var den en av de första i sitt slag. Många skånska barn har sedan ubåten 1969 blev museifartyg regelbundet passerat igenom den. Ett tag förnyades pedagogiken med autentiska ljud. Nu är – tack och lov – ljudillustrationerna frivilliga. Två dagar i veckan erbjuds kvalificerad guidning av den före detta besättningen genom Veteranklubben (övriga dagar finns mp3-spelare att låna). Idén infördes tidigt på Malmö museer efter sydafrikanskt mönster. Förebild var Robben Island där Nelson Mandelas medfångar berättar för publiken.
För att komma in i ubåten passerar man basutställningen Muskler och motorer. Som överallt finns här en introduktionstext: ”Fram till slutet av 1700-talet gjordes nästan allt arbete med hjälp av människornas och djurens muskler. Under 1800- och 1900-talen lärde sig människan teknik för att underlätta arbetet. I dag gör maskinerna jobbet åt oss. Vi behöver ständigt nya framsteg för att det skall bli möjligt för jorden att försörja en ständigt växande befolkning. Vissa energikällor kommer att ta slut. Men vi är påhittiga. Vi kommer att hitta nya vägar som gör att vi slipper förlita oss på våra egna och djurens muskler igen.”
I en snirklad bana leds besökaren mellan teman som muskler, ånga, egen energi, elektricitet, olja och så klart framtiden. Liksom i övriga museet är det tydligt angivet var besökarna får gå in och pröva själva. Naturligtvis finns barnspår samt leksakståg att köra med. På väggarna finns enkla, stora texter – oftast citat. Faktatexterna är begripliga och lättlästa. Detta gör att medföljande vuxna kan ge de frågvisa barnen relevanta förklaringar. Som utropstecken mellan de stora maskinerna står lustfyllda installationer, till exempel rullskridskor i form av en ställning på hjul bunden på kängor eller en handdriven tandläkarborr från förra sekelskiftet. Åtgången av koks för att driva ett ånglok illustreras av en spann med 50 kilo kol – med en text som förklarar hur många som behövs per vakt (1,5 ton per 4 timmar). Ubåten kompletteras av praktiska detaljer, alltifrån periskop till toalettstol. Överallt finns dessutom album med bilder i vilka användningen och livet runtomkring åskådliggörs.
På samma våning finns Tidernas stad. Vid första ögonkastet ser det ut som en konventionell men välgjord stadshistorisk avdelning med teman kring fritid, bostad, arbete och så vidare. De kvadratiska podierna är fyllda med föremål. Texterna bidrar med mervärdet. Också här är de enkla, fyndiga och ger aha-upplevelser. De erbjuds både i en engelsk version och en på lättläst svenska. Filmer och teckenspråk kompletterar. På en liten ljudkudde kan man sitta ner och höra kända skånska författare läsa passande avsnitt ur sina böcker. Sålunda berättar Mary Andersson om Amalthea och Anton Nilsson. Zlatan Ibrahimovic läser ur sin bok, Niklas Ingmarsson belyser bilismen. Ur boken Kalla det vad fan du vill av Marjaneh Bakhtiari får vi ta del av arbetsförmedlarens förnedrande inställning till dem med en internationell examen och främmande språk.
I utställningen finns en inbyggd flexibilitet så att podierna lätt kan rullas ut. Antingen kan ett tema förnyas eller tillfälligt ge plats åt ett aktuellt ämne. Sålunda öppnar här i februari 2014 Egna bilder producerad av Somaliska föreningen i Seved.
Sist – men först i Tidernas stad – ställs Malmös översiktsplan ut. Olika teman belyses såsom en stad för välfärd och en grönare stad. Det är en sådan utställning som i vanliga fall presenteras publikt i stadshusens foajéer. Här har Malmö Museer tagit greppet och satt in utvecklingsplanen i sitt rätta sammanhang med framväxten av staden i bakgrunden. I en film hörs röster av Malmöbor i dag. Samarbete sker med såväl miljöförvaltningen som stadsbyggnadskontoret. Också detta, att vara en aktiv part inom kommunen, har Malmö Museer tagit vara på.
Källarvåningen har också den genomgått en revolutionerande förändring. Här kunde man förr luta sig över ett räcke och beskåda rader av motorfordon. I dag är bilar och motorcyklar satta i ett sammanhang. Det går att gå runt dem och till och med in i vissa. I Framtidens fordon – nu och då är drömmen om bilen iscensatt inte bara genom artefakter som en skinande Saab från 1955 och en nyputsad Chevrolet Corvette från 1966 utan också i nostalgiska reklamfilmer som utlovar ett bättre liv. Den klarröda brandbilen kan barnen klättra upp på och likaså på motorcykeln – en Honda! Runtomkring finns lättillgängliga fakta om milstolparna inom bilismen, omläggningen till högertrafik, bilbesiktningen med mera. Den egna kraften kan man pröva i en bilbana. I den blomstermålade hippiebilen finns kuddar att vräka sig i medan man lyssnar till ljud från tiden. Den vita bussen har avspärrningar men infällt på utsidan finns en filmad historik om hur dessa så omdebatterade fordon transporterade 15 000 flyktingar till Sverige efter andra världskriget.
Möjliga framtidsscenarier målas upp med biogasbil, förnybar el, bilpooler eller en tätare stad. Är den självgående bilen bara tio år bort? Vad händer 2050? Också här visas spännande filmer med flygande bilar liksom exemplar i fullstorlek. Din egen åsikt om vad du kör år 2050 kan du ge uttryck åt genom en liten filminspelning. Resultatet ligger kvar i rummet men förmedlas också till valda kontakter.
Tråkigt nog är det vanligt förekommande på tekniska museer att saker och ting är ur funktion. I Malmö hör det till ovanligheterna. Ett system är infört med ambulerande tekniker och en ”röd bok”. I denna antecknas allt och åtgärdas inom några dagar. Vid mitt senaste besök var det bara ett tekniskt inslag som inte fungerade, det där besökaren ska kika in i framtiden och svara på frågan ”Hur skulle Malmö se ut med mer plats för gående, cyklar och kollektivtrafik?”
I Båtlekrummet har steget till ”hands on” tagits fullt ut. Också här känns pedagogiken igen från 80-talet då naturen uppmärksammades på museerna. Filosofin föreskrev att de små barnen skulle få leka i naturen – lukta på gräs och blommor. Då skulle intresset väckas. Gurun i sammanhanget, Molly Harrison på Geffrye Museum i London, skrev hela kapitel om hur viktigt det var med rörelse; att springa runt museet i en paus skulle förbättra inlärningen.
Vi fortsätter upp till övervåningen. Men först en varning: gå aldrig igenom hela museet på en dag! En avdelning i taget räcker.
Smart innehåller ”Nytt, skånskt och smart! En utställning om några skånska innovationer de senaste 200 åren. Från enkla klyftiga lösningar i vardagen till högteknologiska genombrott.” I en väl genomarbetad och snyggt formgiven utställning kan besökaren följa en epokgörande utveckling. De centrala föremålen är insatta i en idéhistorisk kontext och utvecklingen visas kronologiskt, vilket som vanligt ger ett stort djup initialt. Självklart är Linné centralfigur. Mot slutet, före nanotekniken, står en annan höjdare – tio meter långa SMIL från 1956 som var den första datorn i Lund och den andra i hela Sverige. I en karnevalsfilm från 1966 raljerar Hasse Alfredsson med den nya tekniken. Däremellan finns milstolpar som Tetra Paks start med trekantsförpackningar från 1952 och ultraljudet från 1960-talet.
För några månader sedan invigdes kompletterande Himmel och jord. Centrum är den flotta modellen av Tycho Brahes Uraniborg. Men också den Triewaldska luftpumpen utlånad av Lunds universitet samt en annan klenod, Otto von Guerickes vakuumförsök. Kring detta material har det alltid funnits diskussioner om var det hör hemma. Lund har sina universitetsmuseer och idéer om ”innovationernas Lund”. Malmö har förvaltat pundet väl. Visserligen ligger föremålen i en monter – och visas inte som i Lund där funktionen tydliggjordes i stor skala. Via hästkrafter och ett klot demonstrerades styrkan hos vakuum. I gengäld finns här en liten film om Triewaldskas misslyckade försök med en ångmaskin redan på 1600-talet.
Som final har den senaste tekniken införts i Stjärnrummet. Här kan besökaren ratta sig fram i rymden – flyga till valfri planet och undersöka den. Företaget Uniview laddar med jämna mellanrum ner material direkt från NASA. Fenomen som jordbävningar, översvämningar och vulkanutbrott åskådliggörs. För full tillgång till programmen beställer besökarna pedagogiska visningar.
I övrigt har det varit ett ytterst medvetet val av museiledningen att separera den vetenskapshistoriska avdelningen från det senaste tillskottet – Idéplaneten. Den är mer som ett konventionellt science center utan museiföremål. I lokalerna fanns tidigare ett ”kunskapstivoli” med teknik och museiföremål blandade. Vid omdaningen frågade man besökarna vad som fungerade och tog hänsyn till detta. En ny infallsvinkel är att tekniken framför allt anknyter till miljöfrågor. De olika stationerna är utsatta för ett hårt slitage och kräver vaken personal i lokalen för ständigt underhåll. En karusell vid ingången är borttagen för att förhindra för mycket bus men trots denna åtgärd kan avdelningen ibland upplevas som ett verkligt tivoli.
FRAMGÅNGSFAKTORER
För att återknyta till Pia Cederholms tankar om barn och museer i förra numret av UEForum måste det sägas att flertalet barn på Teknikens och Sjöfartens hus får ny kunskap. Kanske inte så mycket treåringarna som släpps in i Idéplaneten eller rattar runt i rymden men väl de som i biblioteksvärlden kallas för barn i slukaråldern. Mina egna barnbarn bosatta i Helsingborg och Göteborg kräver upprepade besök på Tekniska då de är i Malmö. Jag tvingas sätta mig in i olika tekniska finesser och läsa högt om tändkulemotorer och annat.
Bakom framgången ligger en lyhördhet för publikens önskemål. I Idéplaneten har olika grupper stått bakom valen av vilken teknik som skulle behållas från den gamla utställningen, vilka föremål som har den där speciella wow-faktorn. Senast i somras gjorde ungdomar ur Ung i sommar-projektet intervjuer med besökarna om deras upplevelser.
Väldigt mycket är utfört av den egna personalen. Utöver projektledarna Eva Björklund och Susanne Beckman och formgivaren Paula Sjöblom finns ingen fast grupp. Men utvecklingen hade inte varit möjlig utan EU, inte heller utan bidrag och benäget stöd från ledningen. Jag frågar hur denna omvälvande process kunnat ske så snabbt och skickligt. Tillsammans bildar avdelningarna nu en genomtänkt helhet. ”En lycklig slump”, svarar Eva Björklund.
Jag tror att hemligheten ligger hos en erfaren och nyfiken personal. Här återfinns på en och samma plats alla de utvecklingslinjer som diskuterats i museivärlden de senaste årtiondena: Margareta Ekarvs textbearbetning, fokus på lättläst material, GLO–metoder som synliggör lärandet, samarbete med föreningar och kommunala förvaltningar och så vidare. Kraften ger den stora, nöjda publiken.
Idéplaneten skiljer ut sig. Inte ifråga om brist på besökare men väl vad gäller text och formgivning. Här har museet lagt ut stora delar av arbetet på en extern firma. Något av den själ som genomsyrar de övriga utställningarna saknas. För några årtionden sedan var det en stor nyhet att museerna använde externa formgivare och ljussättare. Sådana yrkesgrupper har bidragit till att höja kvaliteten på utställningarna. Nästa steg att anlita stora, kända firmor med rejäla muskler kräver dock mer av beställarna.
Text: Margareta Alin Hegelund
Foto (där ej annat anges): Johanna Rylander, Malmö Museer
MAH har tidigare varit chef bl a på Kulturen i Lund och Världskulturmuseet i Göteborg.
Se Håkan Dahlströms film (knappt 3 min.) om ett besök på museet.
