För ett år sedan invigdes Liv, Lust, Längtan på Borås museum. En basutställning som omfattar tiden från stenåldern till sekelskiftet 1900 ungefär. Utställningens tillblivelse beskrivs nu ur de olika medarbetarnas perspektiv i årsboken med det lustiga namnet Fässingen.
Magnus Ljunge, som var projektledare för utställningen, är bokens redaktör och medverkar med flera artiklar. I en av dem, Gestaltningen av det förgångna i det tjugoförsta århundradet, skriver han djärvt om trender i utställnings-sverige genom att problematisera Historiska museets Forntider och Världskulturmuseets utställning av Paracastextilierna.
I den föremålsansvariga Catarina Ingemarssons text läser jag att föremålen i Liv, Lust, Längtan ”med jämna mellanrum skall bytas ut … för att få möjlighet att visa mer av den stora museisamlingen”. Det är en ambition som många museer nu har, och det blir intressant att följa hur man på de olika museerna löser uppgiften.
Det är alltid roligt läsa om hur en utställning tar fysisk gestalt och formgivarens Pia Hansons personliga och bildrika redogörelse är inget undantag. Att jämföra skisser och modeller med det färdiga resultatet är lärorikt!
Textansvariga och välskrivande Ragni Andersson har ett långt kapitel om utställnings-texter och lämnar liksom Ljunge ofta den egna utställningen för mer allmängiltiga kritiska resonemang.
Slutligen tas ett ännu större grepp av museichefen Curry Heimann som ger en – om än kortfattad – översikt över den svenska museiutställningens historia. Jag vet inte hur mycket museifolket vet om sitt mediums historia men Heimanns artikel bör vara givande både för aktiva utställningsarbetare och studenter som vid universiteten utbildar sig för den uppgiften. Det gäller för övrigt för samtliga artiklar i årsboken. Vilken härmed rekommenderas till studium.
PS! Fässingen kallades den påse som knallarna bar sina varor i.
Eva Persson
april 2010
Recension 2009 av Liv, Lust, Längtan
Blogg december 2009 Samtida minfält och historiens svarta hål
