Utställningar och covid-19

Covid-19 kom att förändra det mesta våren 2020. Av världens museer har 90 procent hållit stängt på grund av den nya sjukdomen.^[1] I Sverige anser 98 procent av museicheferna att epidemin har haft en omfattande inverkan på den publika verksamheten, även om endast hälften av landets museer har varit stängda.^[2] För att ta reda på hur utställningsproduktioner på svenska museer har påverkats under de senaste månaderna tog jag kontakt med ett tjugotal utställningsansvariga på stora som små museer i hela Sverige. Vissa av museerna har olika typer av offentligt finansierat stöd. Andra måste få in intäkter för att verksamheten ska kunna fortsätta.^[3] Genom kontakterna framkom en skiftande bild: vissa utställningsverksamheter löper på som vanligt, andra sitter med budgetar i fritt fall. I syfte att fokusera på den generella bilden snarare än den specifika situationen har jag i texten valt att inte namnge personer eller institutioner. 

För att begränsa spridningen av det nya coronaviruset förbjöd den svenska regeringen den 29 mars 2020 sammankomster på över 50 deltagare. Beslutet påverkade museernas verksamhet. Många tvingades stänga, med uteblivna intäkter som följd. I dagsläget ser museer som inte är lika beroende av entréintäkter ut att ha klarat sig bäst. De olika stödåtgärder som genomförts har passat vissa museers ekonomiska konstruktioner, medan andra museer har fallit mellan bidragsstolarna. Många museer är hårt pressade. Bland dessa finns några av landets stora publikmagneter, vilka stått utan intäkter i flera månader. Den uteblivna intäkten får stora konsekvenser och kostnaderna måste skäras snabbt. En utställningsansvarig som har en tuff ekonomisk situation hoppas på höstens inkomster, en annan hoppas att en nerskalad organisation ska göra det möjligt att balansera budgeten. En tredje låter oroligare och nämner risken för konkurs. Alla tre är utställningsansvariga på större institutioner i Sverige. 

Redan tidigt i våras stod museernas extrapersonal utan arbetspass. Visstidsanställningar förlängdes inte och vakanser drogs in. På många museer permitterades den fasta personalen och på vissa platser har permitteringarna övergått i varsel. Hur många tjänster som kommer att försvinna under året kan ingen veta ännu. I tider av varsel utmanas även arbetsrättsliga lagar. Att personer med långa anställningar varslas före nyanställda finns det flera exempel på, även inom statliga verksamheter. Färre medarbetare ska numera utföra samma uppgifter som tidigare. Risken att utställningsavdelningar tappar gedigen kunskap och främst blir förvaltare av befintliga utställningar är på sina håll överhängande.

Flera av de museer som jag har varit i kontakt med har arbetat med sina produktioner enligt planerna, även om covid-19 har påverkat utställningsarbetet i hög grad. Men mer vanligt är att befintliga utställningar förlängs och att planerade skjuts upp. Några utställningschefer berättar att hela utställningsplanen har ändrats. I några fall är alla kommande produktioner osäkra, måste ändra storlek eller i högre utsträckning produceras internt. Satsningar stryks och investeringar skjuts på framtiden. Kostnader ses över och samarbeten blir mer komplicerade eller rentav omöjliga. Utställningsverksamheten påverkas även av nationella och internationella reserestriktioner. Följden har blivit att utställningar senareläggs, inte kan tas emot eller lånas ut. En utställningschef berättar att beställningar från utlandet har fått ersättas med inhemska lösningar, vilket gjort utställningarna dyrare. Under den stängda perioden har några museer kunnat uppdatera, reparera och förbättra befintliga utställningar och andra publika ytor. Andra har på grund av den ekonomiska situationen inte haft den möjligheten. Även varsel, permitteringar, sjukdom eller risk för sjukdom har inneburit att den verksamhet som skulle kunnat genomföras inte varit möjlig. 

Museerna har arbetat med riskanalyser för att coronasäkra lokalerna och verksamheten för besökare och personal. Behoven av förändring har varit olika. En utställningschef menar att hennes museum inte har behövt ändra något i utställningarna, medan andra, som två större museer jag pratat med, har stängt hela våningsplan. Flera museer har gjort ingrepp i de befintliga utställningarna. Interaktiva stationer har tagits bort och trängre utrymmen har stängts av. Många museer uppger att särskilt barnutställningar ses som extra svåra att hålla besökare och personal trygga i. Man håller dem därför helt stängda. 

Det som återstår att se är hur relationen mellan besökare och museer har påverkats. Flera av de museer som öppnat igen har märkt av att besökarna tar tid på sig att hitta tillbaka. Besökstalen har minskat kraftigt. En museichef på en mindre stiftelse som jag har varit i kontakt med menar att museet tappat uppemot 90 procent av besökarna trots att man haft öppet. För många museers överlevnad gäller nu att besökarna inte bara ska känna sig intresserade, utan även måste känna sig trygga. Att säkerställa att man håller trygga avstånd är angeläget. Men man får inte heller glömma vilken oroskapare sjukdomen är. Här ingår föreställningen om att alla ytor kan smitta, trots att risken är minimal. Att hantera psykologin runt covid-19 är med andra ord viktigt. Kanske tillgodoses känslan av trygghet med ett synligt pågående städande. 

Nästan alla museer uppger att de har ökat städningen. Inte minst utställningarnas interaktiva delar, men också hissknappar, dörrhandtag, räcken och toaletter. Att reglera antalet besökare, påminna om social distansering, montera skydd, ha snitslade besökarbanor, ändra in- och utgångar, göra markeringar i golvet, införa tidsbestämda biljetter, placera avståndsbarriärer, ta bort kontanthanteringen och ställa ut handsprit är ytterligare åtgärder. 

Vi genomgår en kris utan motstycke som självfallet påverkar mellanmänskliga relationer. Det är inte lätt att leda i en kris. Det är inte lätt att bli ledd i en kris. Var det rätt att stänga museet? Hur farligt är covid-19? Vem får arbeta kvar? När vardagen återgår till det normala kan dessa frågor fortsätta att skava. Vi har varit med om något nytt, men vi har olika förmågor och ställs inför olika utmaningar när vi ska hantera situationen.

Allt är dock inte elände. En utställningschef påminner om att pandemin också har fört med sig några positiva saker. En sån positiv erfarenhet är den snabba digitalisering – digitala visningar av utställningar, programpunkter och vernissager – som har tvingats fram. Nyhetens behag gav åtminstone till en början höga tittarsiffror. Många som jag har talat med vittnar om de fördelar som digitala möten har gett. Ytterligare en positiv erfarenhet är hur relativt snabbt museer hittade nya lösningar. Kanske har några kunnat ha ett drägligare arbetstempo under våren, och visst kan det vara skönt att arbeta i mysbyxor någon gång ibland.

Den stora utmaningen är vad som händer framöver. En av följderna av covid-19 är stora inkomstbortfall. Hur de långsiktiga konsekvenserna blir vet ingen. International Council of Museums (ICOM) har flaggat för att var trettonde museum i världen inte kommer kunna öppna igen. Hur kommer dessa siffror se ut i Sverige? Kommer museerna kunna ha öppet i höst, kommer kvalitén bibehållas och hur kommer ekonomin att påverkas? En ovisshet som vi får leva med ett tag till.

Så vilka slutsatser kan dras gällande utställningsverksamheten? Den försämrade ekonomin påverkar verksamheten i hög utsträckning. Minskad personalstyrka, lägre utställningsbudgetar och påverkade samarbeten är sannolikt att vänta. Vilka restriktioner som kommer framöver och vilket besöksantal som tillåts påverkar utvecklingen. En motor i det publika arbetet är utställningarna. Låt oss hoppas att museichefer inte tvingas strypa den del av verksamheten som kan bidra till att hjälpa museet ur en ekonomisk kris. 

Amanda Creutzer

A.C. är utställningsproducent.

Tips till er som är nyfikna på mer: ICOMs webinar ”Preparing for the reopening of museums” och Riksantikvarieämbetets K-samtal ”Om anpassningar under coronapandemin”.^[4]

---

^[1] Enligt studier av UNESCO respektive International Council of Museums. https://en.unesco.org/news/covid-19-unesco-and-icom-concerned-about-situation-faced-worlds-museums.

^[2] Enligt branschorganisationen Sveriges museers rapport ”Museer på marginalen”. https://www.sverigesmuseer.se/wp/wp-content/uploads/2020/06/Museer-pa-marginalen_en-rapport-fran-Sveriges-Museer.pdf.

^[3] Mail- och telefonkontakt med utställningsansvariga på cirka 20 museer runtom i landet. Museerna har olika storlek och huvudmannaskap. 

^[4] Samtalen finns på https://www.yuca.tv/en/icom/webinary17june2020 och https://www.raa.se/omvarld-och-insikt/ateroppnande-och-anpassning-under-coronapandemin.