Utställningskritik ja, men hur?
UEForums förra nummer innehöll Pia Cederholms mycket positiva recension av Riskzoner på Världskulturmuseet i Göteborg. Den artikeln har väckt reaktioner, …
UEForums förra nummer innehöll Pia Cederholms mycket positiva recension av Riskzoner på Världskulturmuseet i Göteborg. Den artikeln har väckt reaktioner, …
Shipping & ShoppingNy basutställning på Sjöhistoriska museet i Stockholm Projektledare och producent: Tove FrambäckManus: Jesper HarrieFormgivning, basutställningen Codesign, Formgivning tillfälliga utställningen: …
När utställningsmediet är som bäst kan det ta på sig uppgiften att framföra de tyngsta budskapen. Världskulturmuseet i Göteborg gör just nu ett försök att skaka om och påverka. Från museets trygga utställningshallar skräller mänsklighetens varningsklockor för den som stannar till och lyssnar.
När man kommer upp i utställningen på museets tredje våning måste man genast stanna upp och försöka förstå vad det är man ser. Över ett antal mörka ytor som försvinner i fjärran syns hundratals små krökta glasstavar som alla lyser intensivt. Min första associaton var någonting med tandläkare. Men det visar sig vara själva ljussättningen. Under stavarna ligger i sina fack de samiska föremålen, vart och ett belyst av upp till fyra stavar. Från sidan syns ingenting annat än lysande stavar. Man måste stå lutad rakt över bordsytorna, montrarna, för att alls se vad det är som visas.