Oavsett det beror på dålig ekonomi eller genuin lust att experimentera är Historiska museets projekt Utställningsarbete pågår intressant. Vilka avtryck kommer den ovanliga arbetsmetoden att sätta på den fullbordare utställningen? Projektledaren Helene Larsson förklarar sin idé.
I januari 2008 monterades utställningen Spelet om Maya ner på Historiska museet. Fram till september 2008, då den nya utställningen om jungfru Maria står på plats, skulle lokalerna i sämsta fall stå tomma och i bästa fall fyllas med en temporär utställning. Mitt förslag var att vi skulle bygga en installation som synliggjorde processen mellan idé till färdig utställning.
Utställningen om Maria är kanske det intressantaste och svåraste jag gjort. För Maria låter sig inte fångas med några enkla medel. Hur jag än vänder och vrider på henne förblir jag ambivalent – ömsom kritisk, ömsom attraherad. Berättelsen om Maria handlar om existentiella frågor, om ett patriarkats tolkningar av ett skede, om människors behov av villkorslös kärlek och tröst i svåra stunder. Det handlar om makt, underordning, vishet, mod, girighet, ekonomi och politik! Av just dessa skäl känner vi ett behov att dela dessa tankar med människor runt om kring oss och därmed kom installationen Utställningsarbete pågår till.
Utställningsarbete pågår består av en arbetsplats med skrivbord och anslagstavlor. Här finns researchmaterial, litteratur, forskning, musik, modeller, filmer och föremål. Projektgruppen förlägger sina möten och praktiskt arbete i lokalen och besökare kan på så sätt ta del av arbetet i ”realtid”.
Projektgruppen har arbetat med utställningen Maria – drömmen om kvinnan sedan augusti 2007. Manus har skrivits, budgeten är lagd, musiker, scenograf, ljussättare och några skribenter är anlitade, ideerna har formats och avgränsningarna är klara. En referensgrupp har träffats för att tala om Maria ur en mängd olika perspektiv.
Under våren 2008 tar utställningen form och en mängd små och stora beslut fattas. Men varför gör vi de avgränsningar och prioriteringar vi gör? Vilka intryck utifrån påverkar våra beslut? När sker krockarna? När är vi oense?
Installationen bygger på tre ledord – transparens, rörelse och förändring. Vi vill visa en del av museets arbete för öppen ridå – transparens. Rörelsen innebär att vi vill arbeta inför museets publik så ofta vi kan och ofta sker detta vid våra projektgruppsmöten eller då vi träffar externa parter. Det förändringar som sker vid dessa tillfällen syns i installationen. Installationen blir som en sorts långsam performance, ibland befolkad, ibland inte.
Utställningsarbete pågår står fram till den
4 augusti då vi börjar bygga utställningen om Maria. Maria – drömmen om kvinnan öppnar den 20 september.
Projektgruppen består av: Helene Larsson, producent och projektledare, Cecilia Marmolin, projektassistent, Håkan Lindberg, konservator, Christer Åhlin, multimediaproducent
och Petter Ljunggren, producent av andras lärande.
Förutom projektgruppen har följande personer medverkat: Pernilla Tenje, tekniker, Sonny Johnson
och Joakim Nilsson, vaktmästare, Ellen Ruge, ljussättare och Katrin Brännström, scenograf.
Beställare: Sophie Nyman, enhetschef, Enheten för utställningar och lärande.
Arbetet följs av Staffan Selander, professor vid Institutionen för didaktik och pedagogiskt arbete, Stockholms universitet.
Referensgrupp: Eva Brunne, stiftsprost Stockholm stift, Marie Abild, VD Oriflame, Malin Grundberg, historiker och producent för andras lärande Historiska museet, Mia Åkestam, Konstvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet, Stina Fallberg Sundmark, Teologiska institutionen, Uppsala universitet, Tove Leffler, journalist och redaktör för antologin Könskriget.
