De intressantaste utställningsexperimenten har under det gånga året – liksom tidigare år – ägt rum i provinsen. UEForum har sett fjorton nya genomarbetade basutställningar över hela landet, Stockholm inräknat. Och noterar en saklighetens estetik där monterns form, innehåll och position i rummet ägnas förnyat intresse.
Vilket utställningsår!
Under 2010 öppnade Göteborgs stadsmuseum, Sundsvalls museum, Västmanlands läns museum i Västerås och Dalarnas museum i Falun, Flygvapenmuseum i Linköping, Marinmuseum i Karlskrona och Hälsinglands museum i Hudiksvall nya basutställningar. I maj som var årets stora vernissagemånad slog även Visualiseringscenter C upp portarna i Norrköping samtidigt som en ny arkeologisk avdelning med det fantasieggande namnet Sälen, grisen och glaspärlorna stod klar på Norrköpings stadsmuseum.
Stockholmsmuseerna låg inte heller på latsidan, Historiska museet invigde den med spänning emotsedda översikten över Sveriges historia från medeltiden fram till tiden för mordet på Olof Palme. Den skall stå i fem år, medan Medeltidsmuseet som har återuppstått i både gammal och ny skepnad säkert kommer att ha samma utseende långt in i framtiden. Detta gäller också Naturhistoriska riksmuseets Polartrakterna, som efter genomgripande förändringar blivit en av världens största utställningar av djurlivet vid polerna. Nordiska museets installation Modemakt – 300 år av kläder är en annan ny basutställning, liksom Shipping & Shopping, ”en av Sjöhistoriska museetsstörsta utställningssatsningar sedan 1938″. Slutligen Etnografiska museet och Forum för levande historia som tillsammans har producerat årets mest djuplodande och smärtsamma projekt, (0)mänskligt, som nu skall gå ut på turné i samarbetspartnern Riksutställningars regi.
Har 2010 varit ett ovanligt produktivt undantagsår? Jag är böjd att tro det, men jag vet inte vad som händer 2011. Utom att Tekniska museet signalerat att den nyöppnade jättelika Nasautställningen är inledningen till en förnyelse av hela museets utställningsverksamhet.
Finns det något nytt som förenar de utställningar som öppnades förra året? Nja, jag har svårt att identifiera något dominerande drag som är både gemensamt och nytt för alla. Däremot återser man mycket som är gammalt och beprövat: den hierarkiska textlayouten som delar in utställningarna i kapitel med rubriker, ibland också underrubriker, brödtext och fotnoter (föremålsetiketterna). Läroboken är fortfarande utställningsmediets grundkoncept och det pedagogiska uppdraget styrs av texterna. Detta är så grundmurat att några avvikande, lekfulla experiment inte prövas ens i de tillfälliga utställningarna. Lekfullheten reserveras för barnen som kan följa skeppskattens uppdykande här och var i Shipping & Shopping eller dröja sig kvar vid de interaktiva stationerna i Sveriges historia medan föräldrarna läser texter och tittar i montrar. Ännu har museerna inte hittat fram till den dramaturgi där det som både barn och vuxna kan lära sig av förenas i en estetisk helhet.
Under 2010 fortsätter museerna plikttroget att bearbeta den egna historien en trend som UEForum redan skrivit en hel del om. Självrannsakan är utgångspunkten för basutställningen Avtryck – tid ting minne på Västmanlands läns museum, och i de båda delarna av (O)mänskligt ifrågasätts museernas roll i det tidiga 1900-talets rasism och tvångssterilisering av ”livsodugliga individer”.
Foto: Aron Ambrosiani
Andra ämnen som varit politiskt brännande och som först nu synliggörs på svenska museer är händelser under kalla kriget. ”Så kan ett monument över en offentlig lögn se ut. Historien om det svenska dubbelspelet och de tragedier det gav upphov till berättas sakligt, just som det den är”, skrev UEForums recensent om Flygvapenmuseums imponerande presentation av den nedskjutna DC-3:an, som spionerade över sovjetiskt vatten (men sköts ner över internationellt vatten den 13 juni 1952 kl.11.28. Den sovjetiska ubåten U137:s grundstötning utanför Karlskrona den 27 oktober 1981 är en annan del av händelseutvecklingen under kalla kriget i Östersjön, som Marinmuseum gestaltar på ett modernt och förtjänstfullt sätt. Detta liksom den framträdande roll som kvinnorna får i skapandet av Sveriges historia på Historiska museet gör kanske 2010 till en vändpunkt i museernas tidigare rätt harmlösa historieberättande.
Dessutom tror jag att vissa betydelsefulla utställningar pekar fram mot en ny estetik präglad av saklighet även i formen. De arkitektoniskt storstilade rummen, som Medelhavsmuseets Cypernutställning och Nordiska museets Sameutställning, har nog sin sista utlöpare i Sveriges historia på Historiska museet, där de suggestivt scenograferade rummen är djärvare och mer fantasifulla än presentationen av originalföremålen. Det finns flera exempel just från Stockholmsmuseerna där man upplever att utställningsarkitekten lämnat producenterna i sticket när gestaltningen går ner på monternivå.
Eller är det så att föremålsexperterna inte släpper in konstnären i montern?
Den nya sakligheten jag talar om gestaltas bäst i utställningsdokumentären Hemliga handlingar på Flygvapenmuseum. Just genom sin lågmäldhet, för att inte säga tristess, i val av mått, färger och material och genom att specialbyggda möbler som symboliserar makten varvas med autentiska som tillhör den lägre byråkratin, uttrycker rummen den tröstlösa väntan, maktutövning och desinformation som staten utsatte de omkomnas familjer för.
Montern står i centrum för utvecklandet av den nya sakligheten. Förra numret av UEForum gav ett smakprov på bordsmontrarna i Sundsvall museum som i likhet med de stora podielösa montrarna i Nordiska museets plastutställning och modeutställning skapar ett vardagligare möte mellan besökaren och museiföremålen.
I de båda versionerna av (O)mänskligt knyts hela berättelsen till originella montrar som man erbjuds sitta ner och ta del av. Den här utvecklingen förs upp ytterligare en nivå med montrarna i Armémuseums Saker och ting mellan liv och död. De befinner sig på en rätt uträknad (vuxen)ståhöjd och den ”poesi i sak” som man därifrån överblickar är oemotståndlig även för en pacifist.
Förflyttandet av intresset från de stora scenografiska gesterna till nya presentationsformer i montern ser jag som en del av den tendens mot en ny saklighet som jag anar i några av förra årets utställningsproduktioner. UEForum uppmärksammar monterns renässans med utmärkelsen 2010 års guldmonter som delas ut den 30 mars under museernas vårmöte. Kandidaterna till priset presenteras av UEForum i mitten av mars.
Text: Eva Persson
UEForums chefredaktör
 | UEForum har recenserat de flesta av de ovan nämnda utställningarna. Se Arkiv/Recensioner 2010, 2009 samt 2007 ), en recension publiceras i detta nummer och ytterligare recensioner av 2010 års basutställningar kommer nr 2/11 |
