Socker
Nordiska museet, Stockholm 141003–150906
Utställningsproducent: Amanda Creutzer
Forsknings- och föremålsansvarig: Ulrika Torell
Formgivning: JoAnn Tan Studio
Först när Johannes Soldal gått igenom hela utställningen Socker, som ligger på Nordiska museets nedre plan med ingång från den stora hallen, upptäcker han hur utställningen är konstruerad. Utställningen är uppdelad i sex rum, och varje rum ser från hallen ut som små affärsverksamheter längs en pittoresk småstadsgata: en biograf, ett apotek, ett konditori, en lastplats, en kiosk och en mer modern mataffär. Organiserad på det viset berättar utställningen om sockrets historia i Sverige.
Först befinner jag mig alltså i en biograf. Här fyller rummets form inte en pedagogisk funktion, men besökarna har möjlighet att slå sig ned i biostolarna och se en kort film som introducerar utställningen. Jag går därefter in i ett apotek. Under tidigmodern tid betraktades nämligen socker som ett hälsobringande ämne. Läkare ordinerade socker mot åkommor som förkylningar och magbesvär. Nästa rum, som ser ut som ett konditori, skvallrar om att socker under 1700- och 1800-talet blev en utskiljande lyxvara för överklassen. Rummet är överdådigt rikt på föremål, alltifrån konfektskålar till bevarade konfekter som står uppradade på hyllor och i montrar. (Konfektbitarna var så dyrbara att de sparades av dåtidens societet i stället för att ätas upp.)
Lastplatsen därnäst berättar om sockret som exportvara och om det svenska Sockerbolaget under 1900-talets första decennier. I hälsokampanjer och reklam från Sockerbolaget blev socker så småningom en omistlig del av skapandet av det rationella moderna samhället. Sockrets hälsofarliga effekter märks först i kioskrummet. Vi är framme vid sextiotalet och befolkningens, framför allt barns, tandhygien blir föremål för nationella kampanjer. Fluortanten var ett obligatoriskt inslag i skolan fram till åttiotalets slut. Det sista rummet, en modern mataffär, förevisar hur socker numera återfinns i alla slags livsmedel. Sockret har på så vis gjort en omvänd klassresa. Från att ha betraktats som medicin och statusmarkör till att under 1900-talet bli den ingrediens som står i centrum för kritiken mot moderna konsumtionsvanor. (Utställningen balanserar faktiskt den kritiken: sockerkonsumtionen utslagen på varje enskild svensk har inte ökat sedan femtiotalet.)
Framme vid utställningens slut är man späckad som en rundlagd sockerbagare av all information. Väldigt många aspekter av sockrets historia i Sverige behandlas i utställningen på en begränsad yta. Rummen är fulla av texter och föremål av alla slag. Att ta sig igenom utställningen tar lång tid om man har ambitionen se allt, och även då lämnas man med en känsla av att vilja återvända till det man naturligt nog har glömt eller missat.
Jag gillar de välfunna lösningarna: i rummet som utifrån ser ut som en lastplats används Sockerbolagets lådor (numera hett eftertraktade på second hand-marknaden) för uppställningar. Och i det sista rummet används ett lösgodisställ och sockerbitar för att illustrera förändringen i sockerkonsumtionen genom seklerna. Jag gillar också att Nordiska museet har valt att arbeta med flera sinnen. I många av rummen finns möjlighet att ta in delar av utställningen med hörseln: i apoteksrummet får man till exempel lyssna på recept från folkmedicinen. Då kan man ha överseende med att en Ipad inte fungerade när jag var där.
Idén att dela upp utställningen i sex rum är kort sagt lysande. Kronologiskt vandrar besökaren genom seklerna och olika världsbilder. Nu fungerar sockrets historia också utmärkt för en sådan uppdelning. Ämnets status har varit föremål för radikala skiften och kast. Socker betraktades alltså under tidigmodern tid som medicin. Hur kan det komma sig? Utställningstexterna ger en bra historisk bakgrund, men stannar vid att förklara att det var på det viset. För att förstå varför sockret hade en medicinsk funktion behöver man inse att smaken på den tiden inte bara var ett sinne för njutning. Det var också ett sätt att närma sig verklighetens beskaffenhet. Genom att använda tungan och gommen hade man möjlighet att avgöra huruvida det man åt var hälsosamt eller inte. Denna egenskap hos smaken sammanfattades i den latinska frasen quod sapit nutrit, om det smakar gott så är det också gott för dig. Och socker är ju både sött och gott, vilket förklarar varför socker ordinerades till väldigt många olika slags åkommor.
Ingen skulle i dag komma på tanken att äta godis för att bli frisk från en förkylning. Socker har inte längre några medicinska konnotationer. Snarare är ämnet i vår föreställningsvärld fast i en pendling mellan tandhygienistens mardröm och den tvångsmässiga njutningen. Det är lätt att få intrycket att saker och ting i vårt samhälle alltid har varit på ett visst sätt. Men utställningar som dessa påminner oss om historiens föränderlighet. Socker har beroende på tid och samhälle använts i olika syften. Ämnets ”farlighet” är inte en gång given, utan beror på hur socker har framställts i hälsokampanjer, folklig tro och reklam.
Utställningen Socker ger en utmärkt ingång till sockrets historia i Sverige, och därmed till en del av den svenska mathistorien som tyvärr ännu inte är fullständigt undersökt. Det återstår för forskare att undersöka matens kulturella och sociala betydelse genom seklerna. Tills vidare kan man besöka utställningen på Nordiska museet. Den är välgjord, informativ och underhållande. Ta er dit.
Text och foto (där ej annat anges): Johannes Soldal
JS är idéhistoriker och arbetar med humaniora och kultur i Humanioraverket.
