I UEForums inkorgar dimper det rätt ofta ner inbjudningar till vernissage på nya utställningar. Men det har hittills bara hänt en endaste gång att någon törs bjuda in oss för en inspektion av ett helt museum, med både gamla och mer moderna utställningar. En modig representant för Eskilstuna stadsmuseum vågade det.
Hallwylska inleder hösten med en till ytan blygsam utställning där smyckesamlandet står i centrum. Detta är en del av en serie fristående utställningar som behandlar ämnet samlande och samlare, ett tema som passar museet väl. Ewa Wadell har sett den.
Ålderstigna människor har förstås alltid funnits men aldrig tidigare har så många levt så länge och blivit så gamla. För de flesta av oss väntar i slutet av livet en annan och skröpligare tillvaro, kanske också en stor ensamhet. Katrin Friberg har blickat ett antal decennier fram i tiden med hjälp av en utställning på Nordiska museet.
Att kunna beröras av konstupplevelser är vanligen ett privilegium för seende. För att ändra på det måste man göra konstupplevelsen berörbar eller hörbar. Axel Andersson utvärderar ett försök att ställa ut konst för synskadade och göra sensoriska översättningar för alla.
Forntiden, medeltiden, staden brinner ner och byggs upp, nya industrier byggs upp och läggs ner, och så lite konst på det. Pia Cederholm trodde att hon började kunna det här med stora regionmuseer. Tills hon kom till Uddevalla.
På Armémuseum i Stockholm har den nyrenoverade permanenta utställningen om 1900-talets krig nyligen invigts. Flera hundra föremål har tillkommit och formspråket är moderniserat. Axel Andersson gick dit för att undersöka hur man gått till väga för att säga något nytt om det värsta som finns.
För att slå hål på historiskt envisa myter öppnade nyligen Judiska museet i Stockholm utställningen En svensk framgångssaga … Ewa Wadell har besökt en utställning med en förhöjd nivå av angelägenhet i en tid då antisemitiska vindar tycks blåsa upp och systermuseet i Bryssel utsatts för attentat med dödlig utgång.
Först när Johannes Soldal gått igenom hela utställningen Socker, som ligger på Nordiska museets nedre plan med ingång från den stora hallen, upptäcker han hur utställningen är konstruerad. Utställningen är uppdelad i sex rum, och varje rum ser från hallen ut som små affärsverksamheter längs en pittoresk småstadsgata: en biograf, ett apotek, ett konditori, en lastplats, en kiosk och en mer modern mataffär. Organiserad på det viset berättar utställningen om sockrets historia i Sverige.
