Utställningskritik #4 2019, Recensioner

Judiska museet, välkomna tillbaka!

Amanda Creutzer besöker nyöppnade Judiska museet i Stockholm där hon möts av höga ambitioner och angelägna perspektiv men saknar en tydlig pedagogisk gest som leder besökaren genom en spännande, gripande och viktig historia.

På Sveriges nationaldag öppnade åter Judiska museet, vilket numera ligger i samma lokaler som Stockholms äldst bevarade synagoga från 1795. Valet av öppningsdag och plats betonar två saker – man kan vara svensk på olika sätt, ett sätt är att vara jude och svensk och att judarnas historia är en del av den svenska historien. Självklarheter kan man tycka, men frågorna har varit och är laddade, vilket lyfts i utställningarna. 

Det nyöppnade museet ligger diskret på Själagårdsgatan 19 i Gamla stan. Bakom de automatiska glasdörrarna finns entré och en liten museibutik. Museet tar sin uppgift på allvar för här kan man betala entrén genom att berätta sin historia, underbart! 

På entréplan finns en liten utställning om olika regleringar för judar i Sverige över tid. En trappa upp är det större utställningsrummet. Det är inte jättestort, sammantaget har museet 200 m2 utställningsyta. Rummet består av flera olika delar. Mitt i rummet finns en stor trappa, där kan man samla en grupp eller slå sig ner. I rummet finns inslag som vill berätta om platsen vi är på, som den återbördade predikstolen och väggarnas framskrapade färger. Det är delar som vill berätta om judisk historia i Sverige, från Aaron Isaacs rätt att utöva sin judiska tro till judars status som nationell minoritet. Det är smakprov på den judiska traditionen i form av Chavruta, en gammal judisk metod att studera de judiska källorna i dialog. En del av utställningen berättar om samlandet av judisk historia. Ytterligare delar är de konstnärliga gestaltningar som finns införlivade i utställningen. De har arbetats fram inom projektet Traces of Existence. Ett projekt som museet genomförde 2017 och 2018 då man genom forskning och konstnärlig gestaltning har synliggjort olika spår av den svensk-judiska historien på sex platser i Sverige. 

Jag vet inte riktigt var jag ska börja, så jag startar vid predikstolen precis till höger. Efter att ha gått igenom rummet sitter jag kvar på den stora trappan och försöker förstå upplägget. Att det är en kronologi har jag förstått även om det tog ett tag, ett vänstervarv rekommenderas, jag gick högervarv. Turligt nog börjar en visning när jag suttit och funderat en stund. Nu faller ytterligare några fragment på plats. Många pusselbitar är berörande såsom Fabian Philips beviljade medborgarskap i slutet av 1700-talet, Erna Davidsohns avslag om uppehållstillstånd under andra världskriget och konstnären Åsa Andersson Broms verk NEJ som gestaltar alla brev om uppehållstillstånd i Sverige som skrevs före och under andra världskriget.

Åsa Andersson Broms verk NEJ. Foto: Judiska museet.

Arbetsgruppen bakom produktionen kan sin historia och rör sig med självklarhet i dess olika nyanser men vi andra kan behöva mer stöd. Ett litet museum kan självklart inte förklara allt och måste välja sin nivå men en besökare ska kunna följa utställningens röda tråd utan att anstränga sig alltför mycket. Och då behöver man ofta vara tydligare än man tror. Trots guidningen och med viss förhandskunskap förstår jag inte. Första akten utspelar sig i templet och mellanakten handlar om The Great Migration. Kan den tredje akten ha handlat om Förintelsen eller var det akt två? Och var efterkrigsperioden akt nummer fyra, eller hur var det hon sa? 

Museet vill skildra en minoritet för en majoritet. Det är en spännande, gripande och viktig historia att berätta. Säkert finns många starka viljor bakom vad som ska förmedlas. Det är museets första utställning så många hänsyn måste tas men jag hade behövt en tydligare vägledning genom rummet. Det är lätt korrigerat, fram med tydliga rubriker, introduktionstexter och ingresser. Det finns en texthierarki och texterna är lätta att ta till sig men den grafiska formen är för vag för att vara det stöd jag behöver, den som ger de stora penseldragen i rummet. 

Museet har höga ambitioner och angelägna perspektiv, det är en röst som behövs. Men vissa saker kan få ta lite tid. Det är ett nyöppnat museum i nyrestaurerade lokaler så mycket är färskt och även utställningsarbetet måste få tid att sätta sig. Jag ser fram emot hur arbetet kommer utveckla sig och än mer rikta sig till fler. Judiska museet, välkomna tillbaka! 

Amanda Creutzer 

AC är utställningsproducent

Recension

Åsikten i texten är skribentens egen. Utställningskritik förbehåller sig rätten att korrigera text i efterhand vad gäller språkfel. Övriga rättelser läggs till som kommentar under artikel. 
 
Judiska museet, Stockholm
Judarna & Sverige
Öppnade 6 juni
 
Manus, utställningsproducent: Christina Gamstorp, museichef Judiska museet.
Manus Öppet magasin: Yael Fried, Judiska museet.
Projektledning: Olle Vidarv, Expology.
Formgivning: Katarina Häll, Expology.
Grafisk form: Jöran Rammhällen.
Bygg: Hangman .
Traces of existence: Åsa Andersson-Broms.
Medverkande konstnärer: Johan Thurfjell, Elsa Chartin, Ulrika Sparre, Hila Laviv, Åsa Andersson-Broms, Johannes Helldén.
Research: Yael Fried, Judiska museet, Elin Hinnemo, Judiska museet, Pontus Rudberg, Uppsala Universitet.
Textredaktör: Christina Gamstorp, Judiska museet.
Skribenter: Elin Hinnemo, Judiska museet, Yael Frid, Judiska museet, Pontus Rudberg, Uppsala Universitet.
Konservator/montering: Johanna Eek, Judiska museet.
Videoproduktion: Carolyn Östberg, Ida Lindgren, Björn Qvarfordt.
Översättning: Charlotte Menton.