Utställningskritik #3 2020, Recensioner, Uncategorized

Kiruna Forever

Maria Backman besöker ArkDes utställning Kiruna Forever, en utställning med fokus på människans plats både fysiskt och i minne, i traditioner och med personliga historier.

För ett par veckor sen kom nyheten om ett stort skalv i Kiruna. I radio och TV intervjuades boende som berättade om hur de hade vaknat på natten av att marken skakade. Någon sa, att om man inte hör ambulansen inom tio-femton minuter så är det lugnt. Då kan man somna om. Sånt händer då och då.

En hel stad ska flyttas tre kilometer för att LKAB ska kunna fortsätta att bryta järnmalm i gruvan. Även om LKAB och järnmalmsexporten, fortfarande, har oerhört stor betydelse för svensk ekonomi har flytten av Kiruna hittills inte fått uppseendeväckande mycket publicitet i nationella medier. 

Det finns olika uppgifter om hur länge malmen räcker. Vissa har påstått att den räcker till 2035, runt 25 år till.  Andra tror att det finns mera. Nya geologiska undersökningar genomförs fortlöpande. Kanske malmen till och med finns under de nybyggda stadsdelarna? Det kostar minst 24 miljarder kronor att flytta staden. Hur är kostnaden för att flytta en stad ställd emot den tänkta vinsten för att bryta järnmalm? I utställningen Kiruna Forever är det flytten av fastigheter och människor vi ställs inför.

Kiruna Forever på ArkDes, utställningsvy. Foto: Johan Dehlin.

På ArkDes, där utställningen visas, fokuserar man på arkitektur och stad, fastigheter och bostäder. Staden grundades formellt år 1900 när staten insett betydelsen av malmfyndigheterna. Redan från början var ambitionen att bygga ett framtidssamhälle. Hjalmar Lundbohm som i uppbyggnadsskedet av Kiruna blev LKAB:s platschef och disponent var en visionär samhällsbyggare. Han hämtade inspiration från engelska idéer om idealsamhället. Det skulle finnas goda miljöer, kultur och företagsamhet. Stadens planering blev framsynt och ville i stor utsträckning följa naturen (?). Kiruna har under många hundra år varit samiskt område som korsats av vägar där renarna flyttats mellan säsongerna. I regionen finns också långa traditioner av handelsvägar mellan Sibirien och Nordnorge. Kiruna Forever handlar om människans plats både fysiskt och i minne, i traditioner och personliga historier. Utställningen tar upp den samiska kulturen och områdets betydelse för rennäringen, turismen och naturen. I ett par av de videoverk som visas illustreras de boendes känslor och upplevelser av att se sina bostäder rivas eller flyttas.

Utställningsvy, replik av en del av Kiruna stadshus i skala 1:1. Foto: Cred: Johan Dehlin.

Vid ingången till utställningsrummet finns stora landskapsbilder.  Vid en kortsida finns en uppbyggd replik av en del av Kiruna stadshus i skala 1:1. En balkong med det karaktäristiska rutmönstret, originallampor och textilier. Till och med plaketten som visade att stadshuset vunnit Kasper Sahlinpriset för sin förnämliga arkitektur finns uppsatt här. Teglet på väggarna är av fiberskivor. Talarstolen och den äkta mikrofonen återfinns också- viktiga symboler för svensk arbetarrörelse. Den stora gruvstrejken 1969 tog plats i Kiruna stadshus. En riktigt fin och skarp videoinstallation av Ingela Johansson, med projektioner på tre skärmar, berättar om strejken och händelserna som gjorde att rikspolitikerna tog sig upp till Kiruna. 

OIika teman tas upp som stationer i rummet. Modellen över Kiruna stad med gruvfältsområdet fanns ursprungligen i stadshuset. Nu står den i utställningen och är utökad med en avancerad projektion som stegvis visar hur staden och gruvan utvidgats successivt. Statistik och fakta berättar mera. Vi ser den gamla träkyrkan och stationshuset som modeller i montrar. Ovanför hänger landskapsmålningar av några av 1900-talets mest kända svenska konstnärer – Carl Wilhelmsson och Helmer Osslund.

Liselotte Wajstedts video om flytten från kvarteret Ortdrivaren ger den mest personliga ingången till stadsomvandlingen. Här ser vi intervjuer med boende som berättar om utsikten från balkongen över gruvan, om vardagen i Kiruna och om känslorna inför det nya.

Outi Pieski. Ruossalas bálgát – Crossing Paths. Korsande stigar. 2014. Foto Jussi Tiainen.

Utställningen är snyggt formgiven, med ett överdåd av teknik och till synes god budget. Rummet är trångt på grund av många stationer med information – arkitektritningar, foton, historiska dokument, kartor. I utställningen finns också konstinstallationer. Ett flertal utförda av konstnärer med samiskt ursprung. Kiruna Forever är en intressant och spännande utställning att ta del av, men man behöver mycket tid för att hämta in all information.

Nu är Kiruna återigen föremål för statens visioner. Ett nytt samhälle ska byggas. Stora arkitekttävlingar har avgjort hur det ska se ut. LKAB dominerar. Människorna, de bofasta i Kiruna är beroende av gruvan. Man rotar sig, man har jobb. Och i förhållande till resten av Sverige är det fortfarande vi och de.

Maria Backman

MB är konstnär och konstskribent.

Recension

Åsikten i texten är skribentens egen. Utställningskritik förbehåller sig rätten att korrigera text i efterhand vad gäller språkfel. Övriga rättelser läggs till som kommentar under artikel. 

Kiruna Forever
ArkDes, Stockholm
2 juni 2020 – 7 februari 2021

Utställningen är producerad av ArkDes. Parallellt pågår en utställning på Konstmuseet i Norr, Norrbottens nya länskonstmuseum med bas i Kiruna. Några konstverk har specialbeställts gemensamt och visas på båda arenorna.

Medverkande konstnärer och arkitekter:

Lara Almarcegui, Agneta Andersson, Iwan Baan, Anne Dessing and Michiel van Iersel; Per Bifrost and Alexander Rynéus; Fanny Carinasdotter, Anja Örn and Tomas Örn; Design Earth, Henning Larsen Architects, Erik Lefvander, Ingela Johansson, Kjellander Sjöberg, Hanna Ljungh, Åke Jönsson, Britta Marakatt-Labba, Hans Ragnar Mathisen, Murman Arkitekter, Emil Myrsell, Joar Nango, New Mineral Collective, Outi Pieski, Sandellsandberg Arkitekter, Adolf Sotoca and Mar Esteve; Lena Stenberg, Studio Folder, Territorial Agency, Klaus Thymann, Tirsén & Aili Arkitekter, Liselotte Wajstedt, Wilhelmson Arkitekter, White Arkitekter wtillsammans med Ghilardi+Hellsten Arkitekter och Spacecape

Originalmaterial av:

Hakon Ahlberg, Rolf Dahlström, Sverre Erixson, Esaias Hackzell, Per Olof Hallman, Ralph Erskine, Hjalmar Lundbohm, Örjan Lüning, Kristina Negga-Wallström, Barbro Nilsson, Helmer Osslund, Börje Rönnberg, Artur von Schmalensee, Nils Nilsson Skum, studenter vid Kiruna Praktiska Ungdomsskola (KPU), Axel Törneman, Gustaf Wickman, Carl Wilhelmson

Utställningskurator: Carlos Mínguez Carrasco
Assisterande utställningskurator: Sujy Lee
Utställningsproducent: Johanna Fogel
Utställningsarkitekt: Pernilla Ohrstedt
Grafisk design: Magdalena Czarnecki