Lyckad rymdresa i Norrköping

Irène Karlbom Häll besöker utställningen Rymdskeppet på Visualiseringscenter i Norrköping och finner en genomtänkt och konsekvent utställningsform skräddarsydd för yngre barn, komplett med rutschkanor, krypgångar och intilliggande matsäcksrum.

Visualiseringscenter C är en publik arena i Norrköping med en biograf och utställningar i flera våningar. Det liknar ett museum men är snarare att betrakta som ett showroom som används både av den institution på Linköpings Universitet som utbildar i och forskar kring visualisering, och av sponsrande företag i branschen. Det som på museer är ett medel – hur man visar saker – är här själva ämnet och kärnan. Stödet från näringslivet syns, tekniken är i toppform… men hur är utställningsfomen, det konstnärliga? Ofta drar utställningarna åt mässmonterhållet – lättskötta och underhållsfria men med en slags teflonyta som gör att besökaren kan känna sig som en bakterie.

Jag väljer att recensera Rymdskeppet, en relativt ny permanent utställning för barn eftersom det är den som kanske mest motsvarar en ”riktig utställning”, en som som angriper besökaren med olika strategier och utnyttjar fler sinnen.*

Man möts i entrén av två barn, tillika astronauter, en pojke och en flicka (vem skulle våga något annat?) och med det lite vaga utseende som ska ge många möjlighet till identifikation. Barnen dyker upp som utskurna figurer runt väggarna och i de många animationerna och lotsar besökarna runt via textskyltar på svenska och engelska. Formen ansluter på många sätt till det man förväntar sig, typsnittet lite fyrkantigt, färgerna drar åt det kallare spektrat. Den övergripande formen är fyrkant med avkapade hörn. Texterna är bra och stöttar barnens medföljande vuxna så de kan förklara under besöket.

Utställningen använder hela tiden olika ingångar för att väcka besökarnas intresse, en grotta där man kan lyssna på berättelsen i lurar (bra inläsning) samtidigt som man ser den på skärmar, rutschkana, mjukisgrop med chroma-key där man kan ligga på rygg och se sig själv sväva runt på en skärm i ”taket”, ett rymdskepp med kontrollpanel och ett matrum där maten flyger runt. Samt utklädningskläder (rymddräkter). Och en hel del annat smått och gott.

Det finns en insikt om att barn ofta medför kravlande småsyskon och det finns också ett och annat hål för dem att krypa genom, vilket säkert räddar många besök. Dessutom har man smart nog satt ett matchande matsäcksrum precis utanför entren så att föräldrar lätt kan hålla uppsikt. Upplevelsen av att sväva finns i den rent fysiska formen men framförallt är det de många filmerna på riktiga astronauter på plats i på sina rymdstationer som sammantaget ger en förhöjd känsla av att lite flyta runt, liksom att figurerna ibland är upp och ned.

Rumslösningen är fin med många fönster mellan rummen – man kan förena känslan av överblick med möjligheten av fokusera. I en utställning för äldre barn/ungdom/vuxna hade jag kanske velat se lite mer detaljer och infall, men för mindre barn räcker det här, de fyller ut resten själva. Både i sina huvuden och sina vuxnas. Det är lugnt och luftigt och man har undvikit det vanliga misstaget att försöka berätta för mycket om allt möjligt.

Det finns rymddräkter, sex stycken, kompletta med hjälm och overall – sydda med generös rynkning i midjan och insikt om att barn har olika former. Mängden lös rekvisita är tillräcklig för att man ska kunna leka loss, men tillräckligt begränsad för att inte personalen ska gå under av plockande. Det känns som att man lagt det hela på en nivå som man också kommer att kunna hålla långsiktigt. Ett vanligt museum hade kanske inte haft resurser att hålla så mycket teknik igång, det hade lätt blivit döda skärmar. Och den här rätt så stilrena formen hade inte hållit för en död skärm.

Det är en utställning som väcker intresse för rymden och naturvetenskap i stort och säkert inspirerar till mer rymdlekar hemma. Som gammal upplevelserumsmakare vill jag dela ut ett relativt högt betyg för den här utställningen/upplevelserummet, för det är genomtänkt och konsekvent.

Text och foto: Irène Karlbom Häll

* Det kan handla om rumslighet, överraskningar, ljud, lukter, det taktila, perspektivförskjutningar, skalförskjutningar, humor, möjligheten att kliva i och ur betraktarrollen och sätta sig i subjektets position. Se gärna ”Riktiga utställningar”, ett kapitel i boken Museumsutstillinger…