Medeltidsmuseets flytt engagerar

Medeltidsmuseet i Stockholm ska stängas och flyttas, ett beslut som väckt stor debatt. Riksdagen vill ha lokalerna till annat. Ärendet har hanterats av tjänstemän utan inblandning av några kulturhistoriska instanser. Stockholms politiker försökte hindra beslutet utan framgång. Jan Ohlin har tittat närmare på beslutsprocessen och reaktionerna.

När Stockholms kulturborgarråd Jonas Naddebo (C) fick kännedom om planerna för Medeltidsmuseet 2019 var hans första reaktion att gå emot.

– Min ingång var: Stoppa och bromsa! Det här får inte ske, förklarar han.
Han tog kontakt med stadens kulturdirektör Robert Olsson, arkeolog med diger museierfarenhet, som var helt överens med honom.

När Stockholms kulturborgarråd och kulturdirektör går samman blir det en ansenlig kraft. Men här stod de maktlösa.
Jonas Naddebo tog frågan till Stockholms högsta politiska ledning.
– Vi försökte stoppa det, men 2021 kom (stadsdirektör) Magdalena Bosson och sa att vi inte kunde hålla emot längre.

Inför detta var de tvungna att ge sig, menar han. Istället fick han försöka skapa så bra förutsättningar som möjligt för museet i en ny situation.

Stockholms tidigare kulturborgarråd Roger Mogert (S) minns också att detta pågick länge. Samt att staden gjorde motstånd.
– Riksdagen drev denna fråga under hela min tid i politiken, säger han.
Han beskriver det som lågintensivt men kontinuerligt.
– Staten låg på och staden höll emot.

Några år senare blev det alltså ändå av. Hur kunde stadens motstånd falla?

Kanske för att avtalen syddes ihop på tjänstemannanivå, utan inblandning av några remissinstanser som skulle kunna stödja museet för dess kulturhistoriska kvaliteter.

Politiken var också upptagen med annat. Roger Mogert avgick under mandatperioden. Hans efterträdare Mirja Räihä (S), samtidigt borgarråd för arbetsmarknad och idrott hörde inget om Medeltidsmuseet under sin tid på posten. Hon hade fullt upp med svallvågor från krisen i Svenska Akademien.

När Jonas Naddebo tillträdde ställdes han inför ett ärende som länge förhandlats av Riksdagens och Fastighetskontorets tjänstemän. Utan inblandning av kulturhistoriker och knappt sett av någon.

Osynligheten framträder även i Medeltidsmuseets egna dokument. Ännu i verksamhetsplanen för 2022 stod det att ”Medeltidsmuseet stärks fortsatt i rollen som Stockholms arkeologiska museum.” Inte ett ord om nedläggning eller flytt.

Riksdagens fastighetsstrateg Åsa Albihn är pragmatisk:
– Vi ser över våra lokaler och vill kunna ta emot besökare på ett bättre sätt.
Detta har förberetts länge, förklarar hon, sedan 2014, när en strategisk lokalplan antogs. Riksdagen behöver helt enkelt mer utrymme till sina verksamheter, menar hon.

Hon anser inte att ärendet har beretts i skymundan.
– Under de fem år jag arbetat med detta har vi haft en kontinuerlig dialog med Stockholms stad.

Vem eller vilka som företrätt Stockholms stad i denna dialog vill hon dock inte säga.

På Fastighetskontoret är den kontinuerliga dialogen påfallande svår att spåra. Nuvarande kontaktperson har nyss börjat och vet inget om detta. Företrädaren kom 2020 till ett färdigt ärende, mest präglat av logistik och praktiska frågor.
– Vårt uppdrag var att hantera ett annat lokalbehov.

Den som höll i frågan innan 2020 har gått i pension och vill inte medverka i denna artikel.

Frågan är om någon försvarade de kulturhistoriska värdena, då inga myndigheter eller kulturhistorisk expertis blandades in.

När ärendet så småningom kom till kulturnämnden för beslut redovisades inga inhämtade synpunkter från några remissinstanser. Beslutet togs utan invändningar från något parti. Ingen behandling skedde i vare sig kommunstyrelsen eller kommunfullmäktige.

Tidigare stadsdirektör Magdalena Bosson svarar kort på e-post om vad som avgjorde saken 2021:

”Bäst bild av anledning och framtidsplaner för museet återfinns i kulturnämndens ärende som nämnden fastställde under tidig vår 2022. Ärendet redogör även för det faktum att det är riksdagsförvaltningen som äger huvuddelen av de lokaler museet idag disponerar.”

Inriktningsbeslutet beskriver förändringen som en satsning. Blickarna ska riktas framåt. Det gamla museets platsspecifika egenskaper tillskrivs istället det kommande museet: (…) ”den helt unika platsen i centrum” (…) ”Platsens autenticitet” (…) ”föremålens unika kulturhistoriska värden”…

Det blir ett triangelbyte: Riksdagen tar över Medeltidsmuseets lokaler, Nobelprismuseet flyttar till Slussen varvid Medeltidsmuseet kan flytta till Börshuset vid Stortorget. Med fördröjning, eftersom Nobelprismuseets nya lokaler vid Slussen inte byggts än.

Medeltidsmuseet bildades efter utgrävningar på 1970-talet. Det underjordiska utrymmet var tänkt att bli ett garage för riksdagsledamöternas bilar. Istället blev platsen framför riksdagshuset en av de största och mest omtalade arkeologiska utgrävningar någonsin i Sverige. När marken undersöktes hittades bland annat rester av Gustav Vasas stadsmur, en begravningsplats och en tidigare okänd tunnel mellan slottet och hovstallet, som även kungen sägs ha kunnat använda vid behov.

Riksantikvarieämbetet och ett stort antal organisationer i Stockholm krävde att ett museum skulle anläggas på platsen. Och så blev det. Planerna på ett garage fick ge vika och riksdagen beslutade att inrätta ett museum. Av det sammanlagda utrymmet på 6 000 kvadratmeter disponerar museet 2 400 kvadratmeter.

Medeltidsmuseet invigdes 1986, moderniserades 2010 och har genom en kombination av autentisk miljö och driven scenografi blivit ett av Stockholms och Sveriges mest besökta museer, med nära 200 000 besökare per år. Museet fanns på platsen i 37 år.

Under 2023 har många försökt stoppa flytten. En protestlista på nätet har på kort tid samlat över 23 000 namn och aktionsgruppen ”Rädda Medeltidsmuseet” har arrangerat opinionsmöten vid museet.

Det som upprör är inte bara stängningen, utan den hemlighetsfulla beredningen.

– Detta har förberetts i ett historielöst mörker, dundrar Richard Murray från aktionsgruppen i ett inslag på SVT Kultur.

Under hösten 2023 har reaktionerna blivit allt starkare. Historikern Dick Harrison skriver i SvD 27 oktober 2023, med stöd av 107 undertecknare ett upprop för att rädda museet:

”Det har ofta upprepats, nästan som ett mantra, att Sverige är påfallande historielöst, att våra pedagoger, politiker och ämbetsmän ignorerar den reservoar av lärdom som utgörs av det förflutna. Vi lever strikt i nuet, sorgligt oförmögna att ta del av, och dra nytta av, gårdagens erfarenheter. Exemplen härpå är många. Men det Stockholmsbeslut som i praktiken skrotar Medeltidsmuseet utgör en bisarr kulmen på den sorgliga utvecklingen.
(…) Valet att lägga ned museet på obestämd tid är ett sjukt lågvattenmärke i historielöshetens svenska kulturliv.”

Missnöjet jäser även i stadshuset. Vid ett opinionsmöte utanför Medeltidsmuseet i oktober 2023 tog oppositionsborgarråd Dennis Wedin (M) mikrofonen och manade de församlade till en rungande protest som skulle höras ända till talmannen i riksdagen. Flera tidigare kulturborgarråd i Stockholm har också tagit till orda och uppmanat sina partikamrater i riksdagens kulturutskott att agera för en förändring av beslutet.

Den demokratiska mylla där beslutet om Medeltidsmuseet fattades på 1980-talet känns långt borta. Att riksdagen gick en bred folklig opinion till mötes och instiftade museet på själva fyndplatsen är inte en avgörande faktor för de som idag vill använda platsen till annat.

Stadens lokalkontrakt löper till slutet av 2024 men Medeltidsmuseet stänger för allmänheten nu på söndag, den 5 november 2023.