Maximalistiska Arte i minimalistiska Sydkorea

Arte Museum i sydkoreanska Busan följer koreansk kutym i sin instagramvänlighet. Varenda liten millimeter hade passat i en influencers flöde, och influencers fanns där bland besökarna, med kameran i högsta hugg. Var detta allt som krävdes för att damma av begreppet ”museum” i ungdomarnas ögon? Lotus Floberg har besökt.

Arte Museum är placerat på Yeongdo ön i Busan, bredvid The National Maritime Museum of Korea. Med utsikt över Busan Harbour Bridge och containerhamnarna ligger denna till första anblick väldigt alldagliga svarta container i perfekt läge vid det klarblåa havet – förutom att den inte har några fönster. 

Till utsidan är museet en svart skolåda, men insidan är allt annat än färglös. På webbplatsen beskriver de sig själva som ”en uppslukande upplevelse som utvecklar sig i en nyligen avslöjad supernatur” (min översättning), vad nu än det ska betyda. Jag gissar att de syftar på den övernaturliga atmosfären som är ett genomgående tema. Dimma som slingrar sig runt dig, ett rum som liknar en mindre smutsig variant av en nattklubb i Berlin och en gigantisk neonrosa fullmåne. 

För en journaliststudent och absolut museiamatör som mig är de interaktiva delarna av utställningar ofta det mest attraktiva. Därför fastnade vi extra länge vid utställningen Live Sketchbook. Kalla mig barnslig men att få se sin egen teckning bli levande på en vägg, riktigt adrenalinpåslag! 

Jag tror att det är här Arte lyckas som museum. Det är inte bara denna utställning som är interaktiv, hela museet är egentligen en enda stor interaktiv upplevelse. Konstverken går att känna på, klämma på och ibland till och med gå in i. En uppsättning av små handmålade porslinsvaser från 1700-talets Joseondynasti i all sin prakt, men jag klarar inte att se fler än sju stycken innan jag tappar intresset och börjar leta efter museicafét. En stor andel av ni som läser är antagligen kulturarberare, mest sannolikt jobbar ni typ på intendentsidan. Därför kan ni nog inte relatera till föregående konstaterande. En heldag i British Museums afrikanska samling är antagligen en dans på rosor för er. Men låt mig förklara hur vi vanliga människor fungerar. 

Det är inte så att jag ogillar allmänbildning och kulturhistoria. Däremot har dagens samhälle präglat denna Gen Z-kropp till att kräva snabba intryck, annars tappar jag intresset genast. Det här är ett fenomen som jag tror museivärlden måste adoptera, vare sig ni vill eller inte, om de vill fortsätta attrahera den yngre publiken. Det tillhör inte vanligheten att jag och mina vänner i Stockholm samlas på helgen för att gå på museum, tyvärr. 

Här i Sydkorea är museibesök inte alls ovanliga bland unga. Ofta går man på museum som en dejt-aktivitet, eller med vänner. Arte kryllade av unga par som höll varandra i handen och såg nykära ut samtidigt som de vandrade genom den vackra utställningen Flower, Rose omgivna av blommor och fjärilar.  

Som land är Sydkorea otroligt minimalistiskt och jag tror det är därför de anses vara så bra på trender. Ingenting är överdådigt, allting håller sig inom ramarna för vad som är ”coolt”. Trots det är Arte allt annat än minimalistiskt. Ett första intryck skulle snarare vara att museet är maximalistiskt med alla färger och installationer. Trots det lyckas Arte med att göra vad som känns både omöjligt och motsägelsefullt. De har gjort maximalistisk konst i ett minimalistiskt format. Aldrig känns de stora skärmarna med fotografier och animationer överväldigande. Kanske är det kontrasten mellan de färglada konstverken och de simpla installationerna som är så förtrollande? 

Så som installationen Rain. Ett svart rum med ett lätt regn som man kan passera igenom. Man behöver inte oroa sig för att bli blöt, koreanerna är otroligt praktiskt orienterade, extremt effektiv torrblås finns direkt utanför. 

Från ett utbildningsperspektiv kanske inte just Arte är det museum dit man tar en skolklass för att lära om konsthistoria. Den enda del som egentligen innehöll någon form av historiska undervisningsaspekter var den utställning som tolkar Musée d’Orsays samling. Även om de magnifierade versionerna av Vincent van Goghs Portrait de l’artiste och Paul Gauguins Parau api var en cool upplevelse så känns de lite tagna ur kontext och jag tror att jag föredrar orginalet. Dock är historisk bildning inte alltid så viktigt när man går på museum. Det beror på vad man letar efter. På sätt och vis var Arte mer en lekplats för unga vuxna än ett faktiskt konstmuseum. Samtidigt kan jag se hur upplägget kan inspirera unga människor att utforska museivärlden vidare.

Avslutningsvis var Arte Museum en bra upplevelse för en människa som tillhör tiktokgenerationen. Om man skriver in ARTE i sökfältet på TikTok kan du dock se hela museet i en 60 sekunders video. Med det menar jag inte att ett besök är ovärt, installationerna är så interaktiva att det inte räcker med att bara kolla på dem. Men det förstör lite av mystiken som jag i vanliga fall upplevt kring museer.

Text och foto: Lotus Floberg