Jihani Kalapour
Tensta Konsthall
25 november 2006 –28 januari 2007
Curatorer: Altoum Alimoardi, Niger Dara, Micael Ernstell,
Sara Isaksson-From, Åsa Jungnelius, Konst2 (Rodrigo Mallea Lira, Ylva Ogland och Jelena Rundqvist), Zobida Nadi Sharegh, Nasrin Rashid och Karin Sidén.
Jag börjar min praktik på Tensta Konsthall en dag i början av november. Utställningen Ultravåldsdesign är inne på sin sista vecka och i ett rum bakom kontoret pågår upptakten inför nästa utställning. Där sitter Sara, Altoum, Zobida, Åsa och Nasrin och arbetar inför Jihani Kalapour som har vernissage om två och en halv vecka.
Kom och sätt dig med oss, uppmanar de mig.
Jag slår mig ner med en kopp kaffe vid bordet som är fullt av paljetter, pärlor och nejlikor. På väggen hänger bilder av grottor med droppstenar. Åsa berättar att utställningen ska bli utformad som en grotta, med droppstenar. Det är en idé som de har diskuterat fram tillsammans. Namnet, Jihani Kalapour är det kurdiska ordet för världskulturarv.
Jag greppar en nål, tråd och paljetter och börjar trä. Upptäcker att det definitivt inte är det lättaste då tråden ganska snabbt börjar trassla sig. Paljetter är förknippat med pyssel som ofta nedvärderas till någonting amatörmässigt. Men att göra kreationer med paljetter är definitivt inte det lättaste – och går att utveckla vidare som vilket hantverk som helst. Mitt emot mig sitter Nasrin och gör ett broderi föreställande en jordgubbe med paljetter och pärlor i lager på lager. Ett proffs.
Det var på Tensta Konsthall de alla möttes för första gången drygt två år innan. Sedan lärde de känna varandra genom projektet ”12 tisdagar och fina grejor” och utforskade estetik som ett gemensamt språk. Efter att ha varit stela i varandras sällskap, lärde man så småningom lära känna varandra – genom estetik och över språkgränserna.
De tolv tisdagarna blev mer än tolv tisdagar och när någon en dag hade en burk paljetter med sig, sa det helt enkelt klick. Det gjorde det också vid besöket på Nationalmuseum, som var upptakten till samarbetet. Efter många samtal bestämdes det – att göra en utställning med föremål från Nationalmuseums samlingar, på Tensta Konsthall, som innan har visat framförallt samtidskonst. Tisdagarna blev ännu fler och tillsammans började man göra urvalet.
Min andra vecka på konsthallen börjar saker att hända rent fysiskt på platsen. Ultravåldsdesign plockas ner. Pysselbordet flyttas ut till det leopardmönstrade utställningsrummet. Rullar med tyg och vadd och plexiglasgolvet anländer. Stommen till grottan börjar byggas. På torsdagen ordnas en paljettworkshop då alla som jobbar där också slår sig ned vid pysselbordet. Tillsammans sitter vi ner och gör dekorationer i olika slag, mest halsband – som ska hängas upp i grottan. Det ska bli en känsla av skattkammargrotta och det ska glittra! Vi arbetar tillsammans och uppnår resultat och jag tanken slår mig att det verkligen blir ett ordlöst samtal när man arbetar estetiskt i grupp. Vi håller upp våra kreationer för varandra, berömmer och låter oss inspireras av varandra.
Lördagen därpå är det vernissage. På måndagen samma vecka har föremålen från nationalmuseum anlänt, placerats symmetriskt i monter för monter och ljussatts. Grottan står nu redo med spegelblankt golv. Därinne skymtar ett hjärtformat rosa lysrör från skuplturen som i utställningen fått namnet bröllopsdekoration. Utanför ligger ficklampor och utställningskataloger färdiga att ta med in i den mörka grottan. I katalogerna kommer besökarna att kunna läsa de personliga berättelserna som finns till varje verk. Det är allt från praktiska associationer om kärl att förvara örter i till feministiska tolkningar där kvinnan är stark, självständig eller källan till allt liv. Det finns antagligen lika många sätt att se på ett konstverk, som det finns människor. I Jihani Kalapour får flera röster komma till tals i valen och tolkningarna.
När konsthallen öppnar, fylls lokalen med människor. Till slut ringlar en lång kö i hallen för att komma in i skattkammargrottan.
070225
Text: Ida Ömalm
Foto: Fina Sundqvist
Ida Ömalm, kulturvetare och praktikant på Tensta Konsthall under Jihani Kalapour som visades
061125–070128. Läs Eva Perssons intervju med en av utställningens curatorer, Karin Sidén här
Vill du läsa mer om Jihani Kapour-utställningen hittar du det på Tensta Konsthalls hemsida
