”Är paketen vakna nu?” frågar Folke varje morgon på väg till förskolan. Folke är tre år och sedan hans första besök på Postmuseum i höstas är detta platsen som han ständigt pratar om. Skulle Folke själv få välja så skulle han åka till utställningen ”Postis” och sortera och dela ut brev och paket varje dag. Postmuseum har här lyckats skapa en lekfull, lustfylld och interaktiv utställning för barn på deras egna villkor.
Millesgårdens utställning ”Extas!” sätter scenkostymen i centrum för divabegreppet. Genom en imponerande samling inlånade dräkter, från operans och teaterns stora namn till populärmusikens och dragkonstens uttrycksfulla stilar, utforskas divans roll och betydelse.
Väggarna är målade svart och byggda kantigt och spetsigt i diamantliknande konstruktioner. Det är en suggestiv scenografi som möter betraktaren som kliver in i ”Apokalyps – Från yttersta domen till klimathot”, en stor konstutställning som kommer att stå på Göteborgs konstmuseum under ett års tid.
Stockholms stadsmuseum är en utmanande miljö för utställningsbyggare, och utställningen ”Det nya Stockholm” gör ett bra försök att gestalta stadens dramatiska förvandling vid förra sekelskiftet. Irène Karlbom Häll uppskattar överflödet i form av föremål, grafik och fotografi men önskar sig mer av överraskningar och dramatik.
I skuggan av Donald Trumps återkomst till Vita huset pågår en strid om hur USA:s historia ska berättas. Jonas Cullberg har besökt National Museum of African American History and Culture i Washington och utställningen ”In Slavery’s Wake”, som lyfter fram den transnationella slavhandelns arv – en berättelse i skarp kontrast till Trumps och hans anhängares bild av amerikansk historia.
I Röhsska museets nya basutställning ”Designhistorier” står design som begrepp och fenomen i fokus. Istället för en historisk redovisning får besökaren möta olika former av design genom tematiska nedslag. Kerstin Parker uppskattar det genomtänkta bakgrundsarbete som gör att många uttryck, berättelser och aspekter blir belysta när designbegreppet i sin komplexitet sätts under lupp.
Utställningen ”Häxor” på Historiska museet blandar illa utförda AI-bilder med slarvig historiegestaltning. Det färdiga resultatet är inget för den som är känslig för detaljer och historisk autenticitet, menar Karolina Uggla.
Museiåret 2024 är till ända. I 28 publicerade recensioner har våra läsare kunnat hålla sig uppdaterade kring återöppnade museer, nya basutställningar och det ständiga flödet av tillfälliga utställningar på svenska museer. I detta årets femte nummer har våra skribenter besökt Bildmuseet i Umeå, ArkDes i Stockholm, Järnvägsmuseet i Gävle och Upplandsmuseet i Uppsala.
Går det att ta med sig barnen till en utställning om andra världskrigets kollektiva trauman? Peder Lindgren-Björfjäll reflekterar kring propaganda, nationalism och minneskultur utifrån ett besök på kontroversomgärdade Museet över andra världskriget i Gdansk.
Återöppnade Järnvägsmuseet i Gävle bjuder på stora maskiner och lekfullt lärande. Thérèse Toudert gläds åt en utställning som är njutbar i flera olika tempon för olika generationer samtidigt.
Hur kan museer arbeta mer traumainformerat? I sin essä redogör Elin Karlsson för konstens roll i bearbetning av trauma och ger exempel på traumainformerat utställnings- och förmedlingsarbete.
Innanför höga silverfärgade draperier bjuds publiken på generösa djupdykningar i helt skilda konstnärskap som också visar på bredden av olika praktiker som ryms inom arkitektyrket. Maja Kinnemark gläds åt att publiken får vara med och packa upp samlingar ur arkivet som aldrig tidigare visats. Men det är symptomatiskt att den del av ArkDes som fokuserar på design är temporär och kurerad av en extern part – vad är det för dumheter att ArkDes inte har i uppdrag att samla design?
Utställningen ”Åtta grader / Samtida konst om skogen” på Bildmuseet i Umeå ger utrymme för konstnärlig undersökning av skogsbruk och framstår som en viktig motvikt för industrins synvinklar.
Följ med på en tur genom Museisverige! I detta nummer går resan till Uppsala, Visby, Stockholm och Borås, med avstickare till franska Arles och 1910-talets London. Recensioner varvas som vanligt med debattartiklar och essäer.
Utställningen ”Skogen” på Tekniska museet utlovar en upplevelse av skogen i museets utställningsutrymmen. Här ska besökaren kunna promenera längs stigar och kullar, slå sig ner i mossan, lyssna på skogens ljud och hitta lugnet. Som i en riktig skog – fast inomhus. Men trädstubbarna påminner snarare om ett kalhygge, och konflikterna kring skogen syns inte i utställningen. För en mer balanserad insyn i skogens verklighet behöver man delta i museets programverksamhet, menar Nina Tadsen.
