Alla artiklar i kategorin: Reportage

Det nya Nationalmuseet i Qatar

Museet är ritat av den qatariska kungafamiljens favorit; den franska arkitekten Jean Nouvelle och formen är inspirerad av den karaktäristiska öken-salt-rosen som bildas när persiska vikens sälta möter dammet i den Qatariska öknen. I den fantastiska byggnaden huserar en ny basutställning om landets natur och kultur, samt den tillfälliga utställningen The Making of Doha,vilken fokuserar på de senaste decenniernas snabba framväxt av huvudstaden i det lilla ökenlandet med den stora gasexporten. Före oljan, för 50 år sedan, fanns här pärlfiskare och beduiner, nu är Doha en stad av skyskrapor med 2 miljoner invånare, varav 90% är utlänningar. När jag flyttade hit för 13 år sedan var Doha i storlek som Göteborg, nu rymmer staden lika många människor som Stockholm.  Byggnaden består av ett kluster av sammanlänkade cirkelformade ytor som bildar varierade och oväntade rumsligheter vilket ger besökaren en spännande promenad genom täta passager till öppna vyer. Det nya Nationalmuseet i Qatar ritat av Ateliers Jean Nouvel. Formen är inspireread av ökenrosen som har en slags kristalliserad salt och sand struktur.  Foto: Maja Kinnemark. Basutställningen lär oss att geologiska krafter lyfte …

Färgstark samlarglädje i Mexico City

Att samla på produktförpackningar och andra vardagsföremål är en hobby som, om den spårar ur, kan röra sig åt det patologiska hållet. För sex år sedan dök tvångsmässigt samlande upp som en ny diagnos i den psykiatriska diagnosmanualen DSM-5. De senaste åren har dessutom ideal om minimalism och den otroligt populära japanska städgurun Marie Kondos idéer om ett rent sinne genom ett prylfritt hem dragit fram genom västvärlden och sänkt storsamlandets status.  Museet Museo del Objeto del Objeto i Mexico City liknar ett uppror mot allt det där, med en gigantisk samling av läskflaskor, skokrämsburkar, färgburkar, tandkrämstuber, insektsgiftsförpackningar, köksredskap, leksaker, kulspetspennor, reklamskyltar, skrivmaskiner, gamla radioapparater och mycket annat. Här finns 100 000 vardagliga föremål, de äldsta från tidigt 1800-tal.   Prylsamlande är populärt i Mexiko, särskilt i huvudstaden med dess kaotiska loppmarknader som sträcker sig över hela stadsdelar. Få andra mexikaner har ägnat sig lika intensivt åt detta som den 77-åriga designbesatta affärsmannen och PR-makaren Bruno Newman. Han har genom åren kommit över 30 000 produktförpackningar och andra föremål och finkammar fortfarande Mexico Citys loppmarknader varje …

I sjöjungfrusvans och kaptensmössa

Vad är det här för skepp? Vad är det här för skepp! Jane Karlsson återger ett intensivt besök på Sjöhistoriska museet i Stockholm tillsammans med Axel som fyller 4 år i sommar.   Att gå på museum med barn är inte som att gå på museum med vuxna, det vet alla som prövat. Oväntade saker händer, som att man kan få se en hel utställning på 5 sekunder eller tvärtom få stå och stirra på samma pryl länge, länge. Och på något sätt hänger den här indoktrineringen kvar om att man inte får röra vid någonting när man är på museum, så även när man faktiskt får röra så är jag ändå på med mitt ”försiktigt, försiktigt!” Med det sagt, vi gick till Sjöhistoriska Axel och jag för att leka i ett rum som heter Blubb och kolla på båtar. Så beskrev jag det innan vi åkte så han visste vad vi skulle göra och det visade sig stämma ganska bra. Dessutom kunde han ju sitta och säga ”blubb, blubb-blubb” oavbrutet på bussen på vägen …

Från regemente till riksdag

Sedan i höstas är Liza Carlefred ordförande i föreningsstyrelsen för UEForum. Samtidigt har hon arbetat intensivt med sitt drömprojekt för Sveriges riksdag. Pia Cederholm har intervjuat henne. PC: Ditt intresse för museer och utställningar började tidigt, eller hur? Och fortsatte med studier vid Linköpings universitet och så småningom ett spännande jobb på utställningsföretaget Expology. Berätta om din bakgrund som utställningsmänniska! LC: När regementena i Sollefteå lades ner tog min pappa initiativet till T3 museum. Jag hjälpte till att bygga utställning, putsa montrar, korrläsa texter, städa etc. Därefter jobbade jag som guide på museet på somrar och lov. Av min pappa har jag lärt mig grunderna i att förverkliga utställningsidéer och produktion med små medel och att kunna trolla med knäna. Efter gymnasiet flyttade jag till Norrköping och gick på KSM, Kultur, Samhälle och Mediegestaltning, där bland andra Eva Persson undervisade. Jag tänkte först inrikta mig mer på film, testade eventbranschen och därefter mässmonterbranschen några år men hamnade så småningom tillbaka där jag började. I sju år jobbade jag på Expology som utställningsproducent och projektledare med …

Bra samtal på Bokmässan

Forum för levande historia åkte till Bokmässan med föresats att skapa samtal under temat respekt och kom hem nöjda. En genomtänkt monter, förolämpningar och framträdanden blev utgångspunkt för många bra samtal. Efter att ha mött tusentals besökare ser vi att olika typer av verksamheter spelar en viktig roll i att skapa förutsättningar för sådana samtal, skriver Johan Rahm. En förolämpning, ett samtal och ett armband. Det var några av de möjliga utgångarna för våra besökare på Bokmässan. För hur skapar man en mötesplats som känns viktig för en bred målgrupp när man vill visa upp så mycket? Forum för levande historia är en utställningsproducent, men också just ett forum, en kunskapsbank, en resurs för lärare och mycket mer.  När vi bestämde oss för att gå in i ett samarbete med Bokmässan under temat respekt var det just för att nå nya målgrupper och att visa upp hur de olika delarna av vår verksamhet samverkar och hur olika infallsvinklar kan ge nya perspektiv till det kunskapsbaserade samtalet.  Ett halvår innan Bokmässan startade vi satsningen ”Prata rasism”. …

Kollektivets triumf

Det nyöppnade Nationalmuseum har mötts med stort intresse och övervägande lovord. UEForum stämmer in i hyllningen och välkomnar de ljusa salarna, vackert och varsamt renoverade, med växling mellan tätt och nästan tomt. Den tablåliknande utställningsgestaltningen utmanar andra stora museers identiteter, skriver Gunilla Lundahl och reflekterar över alla som bidragit i detta stora arbete. När Nationalmuseum nu står där och tindrar medan applåderna brusar är det inte en, två eller tre mans verk. Omkring tusen personer har strävat mot att tillsammans göra sitt allra bästa. De har utfört ett arbete, där så många vittnar om det glädjefyllda i att finnas med i ett projekt där alla delar ambitionen att höja ribban. Arbetets ära. Att skapa något nytt. Fast det också handlar om ett gammalt hus och gamla samlingar. Om att återerövra gammal kunskap, tillföra ny och säkra framtiden för ett stolt projekt. I denna väl orkestrerade kollektivitet har mångfalden fått blomma ut. Så många professioner har mötts, hävdats och samsats. Tid och pengar har funnits. De stora linjerna har varit tydliga. Uppdraget – mer konst till …