Alkemin känner de flesta till som föreställningen att det skulle vara möjligt att omvandla oädla metaller till guld. Men på den nyöppnade utställningen på Skoklosters slott får besökaren en bredare inblick i alkemins värld. Hanna Bendz största behållning är själva utställningsföremålen såsom de presenteras i den historiska miljön, medan den tillhörande AI-botten snarare blir ett distraktionsmoment.
Sommaren är här och med den förhoppningsvis många museibesök. Kanske hittar du inspiration till nästa utställningstur i detta nummer? Våra …
Hur gestaltas en närliggande historia av vardagsminnen, förlust och historiska sår i museernas utställningsform? Historisk förändring påverkar människor och samhällen i stort, samtidigt som museer ibland själva vill vara aktörer i dessa förändringar. Hur framträder denna dubbelhet i utställningarnas konkreta gestaltning? Genom bland annat minnen av rivet Masthugget, ett bohuslänskt kustlandskap och en Förintelse betraktad på håll visar essän hur denna dubbelhet kan ta olika uttryck i utställningsform. Grundfrågan tycks dock vara enkel: hur fort vill vi att historien stelnar till vår egen tids sanning(ar)?
Det har gått 36 år sedan historiens största konstkupp: den mot Isabella Stewart Gardners museum i Boston. Där stals målningar och föremål till ett värde av fem miljarder kronor – och allt är fortfarande försvunnet. Det är också ett drygt halvår sedan 2000-talets hittills mest spektakulära museikupp, när smycken värda en miljard stals medan Louvren hade öppet. Även där är nästan alla föremål borta. Polisen söker naturligtvis efter tjuvar och byte. Men hur gör museerna själva med sina försvunna objekt? Kan man ställa ut frånvarande, liksom imaginär, konst? Och hur ser relationen mellan museer och stöld ut mer övergripande? Det tar sig kulturjournalisten Mattias Berg an i denna essä.
Både Röhsska museet och Göteborgs stadsmuseum visar just nu utställningar om Göteborgsarkitektur. ”Asplund och rådhuset” och ”Landshövdingehus 150 år” bjuder in besökarna att reflektera över funktion och form i olika skalor från interiördetaljer till stadsplanering. Kerstin Parker uppskattar två sinsemellan olika sätt att ställa ut arkitektur.
Med utställningarna ”Födas och att föda” och ”Föda i norr” utmanar Kvinnohistoriskt museum i Umeå ett historiskt tabu: att göra den födande kvinnokroppen synlig. Maria Litosh har besökt.
Kan rutten konst vara ”tidlös”? Människan har länge skapat konst med ambitionen att den ska bestå i århundraden. Men utställningen ”Sak-da: The Poetics of Decomposition” på Seouls National Museum of Modern & Contemporary Art ifrågasätter konceptet ”tidlöshet” och visar att man kan finna lika mycket konst i processen av förmultning. Här låter konstnärerna materialen utvecklas på egen hand, samtidigt som utställningen tillför ett urfolksperspektiv på förändring inom natur och kultur. Lotus Floberg har besökt.
Utställningen ”Mucha – Beyond Art Nouveau” på Artipelag bygger på igenkänning och inte mycket mer. Tanja Suhinina hoppades på en immersiv upplevelse men fick istället ta del av en glorifierad powerpoint utan sammanhang eller fördjupning.
I ett mindre utställningsrum på våning sju på Arbetets museum i Norrköping står en enkel men genialisk utställning med det lika genialiska namnet ”Jävla k*kdator.” Museet har trots en gissningsvis begränsad budget lyckats göra en samtidsdokumentation om något så pass abstrakt som digital stress i arbetslivet till en utställning som sätter sig som en smocka, full med aha-upplevelser och skratt men också fördjupning.
I den tredje och sista texten om AI och utställningstext skriver Sofie Bergkvist om risker med AI för museibranschen i ett större perspektiv. Men hon ser också en särskild potential för museer som motkraft till det snabba och oreflekterade.
Tekniska museets nya basutställning ”Drömlandet” är en ambitiös och innehållsrik berättelse om människan, tekniken och samhället. Här placeras den tekniska utvecklingen i centrum för en klassisk framställning av hur Sverige under de senaste två hundra åren utvecklats ”från ett slutet, hierarkiskt och fattigt land till ett öppet, jämlikt och framgångsrikt välfärdssamhälle”. Hanna Bendz har besökt.
Museer, teatrar och andra kulturinstitutioner arbetar sedan länge med hållbarhet. På museerna manifesteras det i våra samlingar men inte alltid i vår vardag. Årets guldpristagare har möjliggjort en guldgruva av återanvändning, cirkulärt tänkande och kunskapsbyggande. Genom sitt arbete visar Fredrik Nyberg att den enes skräp är den andres guld.
Hur hanterar vi egentligen kunskapen att våra ”älskade museer” är inneboende koloniala institutioner? Varför skaver den kunskapen så mycket oavsett på vilken sida av debatt föreställer man sig? I ett svar till Johan Hegardt menar Olga Zabalueva att först när vi erkänner museernas roll i samtida politiska sammanhang kan vi på allvar diskutera vad det innebär att göra samlingarna rättvisa.
I den andra av tre texter skriver Sofie Bergkvist om utmaningarna med att arbeta med AI i skapandet av utställningstexter. I den första texten tog hon fasta på de positiva sidorna av att använda AI i arbetet. I denna text vill hon uppmärksamma utmaningar.
I tre texter skriver Sofie Bergkvist om olika perspektiv på att arbeta med AI i skapandet av utställningstexter. I den första texten tar hon fasta på de positiva sidorna av att använda AI i arbetet och konstaterar att AI kan vara ett verktyg som sparar både tid och kraft.
