I januari 2025 stängde utställningen Traditioner på Nordiska museet, en av de sista kvarvarande 1990-talsutställningarna som visades i (nästan) oförändrat skick. Besökarna som gick igenom utställningen följde två parallella kronologiska spår: kalenderårets högtider från januari till december och livets högtider från födelse till död.
Även utställningsåret har sina givna högtider, från lovaktiviteter för barnfamiljer på jul-, sport-, påsk- och höstlov till sommarsäsongens utökade öppettider och öppnandet av nya utställningar i september/oktober, när den fastanställda personalen hunnit med det sista utställningsbyggandet tillbaka från sommarledigheten. Men parallellt med kalenderårets återkommande punkter rör sig museerna också i längre tidsramar, där det mer regelbundna årshjulet kombineras med långsiktiga projekt som nya utställningsproduktioner, magasinsflyttar eller varumärkesförflyttning. På så sätt kanske även de återkommande traditionerna kan förändras?
Jag är inne på mitt fjärde år som redaktör för Utställningskritik och i början av mitt tredje som doktorand i teknikhistoria. Att kombinera dessa två roller går oftast bra, men kan ibland bli lite mer intensivt än planerat. Därför är jag väldigt glad över att kunna berätta att jag kommer att ha en medredaktör, åtminstone under höstens återstående nummer! Trogna läsare känner säkert igen namnet Amanda Creutzer, som skrivit flitigt i Utställningskritik de senaste åren. Förutom att Amanda sitter i styrelsen för UtställningsEstetiskt Forum, den förening som ger ut tidskriften, har vi jobbat tillsammans på Nordiska museet. Tillsammans kan vi fortsätta vidareutveckla vad Utställningskritik är och kan vara.
Aron Ambrosiani,
redaktör för Utställningskritik
Under hösten kommer jag vara medredaktör vid sidan om Aron. Få uppdrag kan väl vara så roliga. Utställningskritik har funnits i mitt liv på olika sätt i 20 år. Först som läsare, sen som skribent, därefter styrelseledamot och nu medredaktör. Ett tidigare inhopp som redaktör har jag faktiskt gjort också (#6 2021).
Varför har jag följt tidskriften så länge? Säkert är det som för många av er, för att det är den enda platsen där yrkeskunniga kontinuerligt reflekterar över utställningsmediet. Något som sällan varit så angeläget som nu. Det är genom utställningar museer förmedlar kunskap, reflektion och upplevelser. Utställningarna är för många den delen av museers verksamhet som man möter. De är alltså otroligt viktiga för att förvalta det stora förtroende som museivärlden har byggt. Genom utställningar kan vi få kunskap och redskap för frågor i våra liv, berikande upplevelser eller en stunds förströelse.
Jag ser fram emot att tillsammans med Aron arbeta fram texter om, för och med utställningsvärlden.
Amanda Creutzer,
redaktör för Utställningskritik
I årets tredje nummer har våra skribenter besökt utställningar i Göteborg, Nybro, Alingsås, Kalmar, Stockholm, Helsingör, Tallinn samt på Adelsö och Tjörn.
Rätt plats för Hilma af Klint? ”Hilma af Klints värld börjar här”. Så lyder budskapet på banderollen som pryder den gamla Prästgården på Adelsö. Här vill föreningen Hilma af Klints Ateljé skapa en mötesplats för inspiration, kunskap och konstnärligt utforskande i af Klints anda. Under sommaren 2025 visas utställningen En plats för Hilma af Klint i samarbete med föreningen Templet. Tintin Hodén har besökt.
Urfolksmode från mockasiner till Mylar. Utställningen Native American Fashion – från rötter till runway på Världskulturmuseet i Göteborg belyser identitet och mode hos den nordamerikanska ursprungsbefolkningen. Med berättelser och föremål från ett antal skilda ursprungskulturer/nationer får besökaren ta del av en mångfald från södra USA till norra Kanada.
Pilane – storslagen konst mitt i kulturlandskapet. Mitt i ett bohuslänskt kulturlandskap med ett forntida gravfält ligger Pilane skulpturpark. Här arrangeras varje sommar en utställning med världsledande konstnärer. Kerstin Parker har träffat grundaren Peter Lennby som berättar om hur allting startade och om det omfattande arbetet med att välja ut och placera konst i en både skör och robust miljö.
Kooperationen som skapade det moderna Sverige. Kooperativa förbundet formade både vardagens föremål och idéer om en rättvis konsumtion. I dag framstår rörelsen som ett historiskt projekt snarare än en aktuell samhällskraft. Med hjälp av ett digert skissmaterial och välgjorda rumsinteriörer visar utställningen En lyckligare mänsklighet på Designarkivet i Nybro hur KF:s designhistoria speglar rörelsens uppgång, omvandling och gradvisa försvinnande ur det kollektiva minnet.
En svartvit historik. Utställningen Svart på vitt berättar om rapporteringen av Förintelsen i svenska medier under åren 1933–1946. Peder Lindgren-Björfjäll uppfattar utställningen på Sveriges museum om Förintelsen som en anklagelseakt och efterfrågar dåtidens nyhetskonsumenters perspektiv.
På formgivarjakt i Alingsås. Sedan hösten 2024 och cirka tio år framåt visas utställningen På textilfabriken på Alingsås museum. Museet har valt att ha tre olika utställningar som planeras stå i tio år, varav den äldsta byts ut mot en ny ungefär vart tredje år. Men är den senaste också den bästa?
Mumiernas gåta och museernas ansvar. Mumifierade kroppar väcker både fascination och obehag. I museernas mörka salar framstår de som suggestiva artefakter, men de har samtidigt varit människor som levt, älskat och dött. Mattias Berg undersöker den här balansgången – utifrån aktuella utställningar på Kalmar slott och Medelhavsmuseet samt boken Mummified av Angela Stienne.
Två spektakulära maritima museer. En kronologisk seglats i Helsingör eller fria vidder under en gigantisk betongdom i Tallinn. Mårten Janson reser till två grannländer för att besöka två spektakulära maritima museer: M/S Museet for Søfart och Estlands statliga maritima museum, Eesti Meremuuseum.
Varför skriva utställningskritik? Irène Karlbom Häll kåserar över vikten av utställningskritik. Vad bidrar den med och varför har inte fler medier utställningsrecensioner?
