I ett mindre utställningsrum på våning sju på Arbetets museum i Norrköping står en enkel men genialisk utställning med det lika genialiska namnet ”Jävla k*kdator.” Museet har trots en gissningsvis begränsad budget lyckats göra en samtidsdokumentation om något så pass abstrakt som digital stress i arbetslivet till en utställning som sätter sig som en smocka, full med aha-upplevelser och skratt men också fördjupning.
I den tredje och sista texten om AI och utställningstext skriver Sofie Bergkvist om risker med AI för museibranschen i ett större perspektiv. Men hon ser också en särskild potential för museer som motkraft till det snabba och oreflekterade.
Tekniska museets nya basutställning ”Drömlandet” är en ambitiös och innehållsrik berättelse om människan, tekniken och samhället. Här placeras den tekniska utvecklingen i centrum för en klassisk framställning av hur Sverige under de senaste två hundra åren utvecklats ”från ett slutet, hierarkiskt och fattigt land till ett öppet, jämlikt och framgångsrikt välfärdssamhälle”. Hanna Bendz har besökt.
Museer, teatrar och andra kulturinstitutioner arbetar sedan länge med hållbarhet. På museerna manifesteras det i våra samlingar men inte alltid i vår vardag. Årets guldpristagare har möjliggjort en guldgruva av återanvändning, cirkulärt tänkande och kunskapsbyggande. Genom sitt arbete visar Fredrik Nyberg att den enes skräp är den andres guld.
Hur hanterar vi egentligen kunskapen att våra ”älskade museer” är inneboende koloniala institutioner? Varför skaver den kunskapen så mycket oavsett på vilken sida av debatt föreställer man sig? I ett svar till Johan Hegardt menar Olga Zabalueva att först när vi erkänner museernas roll i samtida politiska sammanhang kan vi på allvar diskutera vad det innebär att göra samlingarna rättvisa.
I den andra av tre texter skriver Sofie Bergkvist om utmaningarna med att arbeta med AI i skapandet av utställningstexter. I den första texten tog hon fasta på de positiva sidorna av att använda AI i arbetet. I denna text vill hon uppmärksamma utmaningar.
I tre texter skriver Sofie Bergkvist om olika perspektiv på att arbeta med AI i skapandet av utställningstexter. I den första texten tar hon fasta på de positiva sidorna av att använda AI i arbetet och konstaterar att AI kan vara ett verktyg som sparar både tid och kraft.
Årets andra nummer av Utställningskritik innehåller färre recensioner än vanligt, denna gång från Uppsala, Göteborg och Stockholm. Istället ägnar vi …
Sedan Rysslands invasion av Ukraina är beredskapsarbete högprioriterat på svenska museer. Men det räcker inte att endast fokusera på det materiella kulturarvet. Svenska museer behöver omvärdera sina kommunikationsstrategier och träna upp förmågan att vara tydliga röster i centrala samhällsfrågor menar Vivian Smits, utvecklingsledare på Kulturförvaltningen VGR.
Johan Hegardt har i en serie essäer tagit sig an Etnografiska museets historia och hur den bör förstås i relation till kolonialism, dekolonisering och Världskulturmuseernas projekt ”Att väcka föremålen till liv – och utmana museernas koloniala historier”. Det här är den tredje, avslutande delen.
Insikten om att inte ha den beredskap som alla andra verkar ha väcker ångest. Men vilka katastofer ska vi rusta oss inför? Peder Lindgren-Björfjäll har besökt Röhsska museets utställning ”We Will Survive: Prepperrörelsen och design”. Utställningen väcker frågor om hot, tillit och vad en bug‑out‑bag är.
En avkolonialisering av den etnografiska samlingen riskerar att med våldsam kraft förgöra dess komplexa historia, menar Johan Hegardt. I denna essä tecknar han samlingens tillkomstprocess och menar att det förmoderna samlandet inte kännetecknas av kolonialismens brutala logik.
Utställningskritik har bevakat utställningsmediet i tjugo år. I en serie artiklar har olika personer lyft vad som är sig likt och vad som har ändrats. Att arbeta med utställningar involverar många olika perspektiv, kompetenser, medier och material. I vår avslutande jubileumstext samlar Amanda Creutzer egna och andras reflektioner om utställningsvärldens förändring.
På översta våningen i familjen von Hallwyls palats på Hamngatan i Stockholm fylls fem rum med korsetter, klänningar och kvinnokamp. Aron Ambrosiani har besökt utställningen ”Korsettkriget”, där förra sekelskiftets korsettdebatt effektivt används för att ta sig an frågor om kön, klass och identitet utan att skriva besökarna på näsan.
Hur ska vi minnas en ”minnesinstitution” som Etnografiska museet i Stockholm? Frågan har aktualiserats eftersom Riksbankens jubileumsfond har avsatt en betydande summa pengar för att besvara den. I projektet ”Att väcka föremålen till liv – och utmana museernas koloniala historier” ska nämligen den etnografiska samlingen i Stockholm avkolonialiseras. I en essä i tre delar tar sig Johan Hegardt an Etnografiska museets historia och hur den bör förstås i relation till kolonialism och dekolonisering.
