På översta våningen i familjen von Hallwyls palats på Hamngatan i Stockholm fylls fem rum med korsetter, klänningar och kvinnokamp. Aron Ambrosiani har besökt utställningen ”Korsettkriget”, där förra sekelskiftets korsettdebatt effektivt används för att ta sig an frågor om kön, klass och identitet utan att skriva besökarna på näsan.
Två stockholmsmuseer riskerar att behöva lämna sina lokaler. Men Mårten Janson kommer inte att skriva under det pågående uppropet om att ”rädda” Medelhavsmuseet och Östasiatiska museet. Här förklarar han varför.
”Teaterkostym – illusionernas abecedarium” på Scenkonstmuseet imponerar med genomtänkt dramaturgi och gediget hantverk in i minsta detalj. Till och med den något kaotiska ljudbilden fungerar. Irène Karlbom Häll önskar sig en turné.
I utställningen ”Sagovärldar” på Etnografiska museet kastar sig barnen in i leken direkt. De föräldrar som hoppats på att läsa, lyssna och samtala får sig i stället en joggingtur. En annan utformning hade kunnat lugna ner tempot, menar Thérèse Toudert, men i slutändan är hennes dotter ändå nöjd med sitt besök i ”den magiska världen”.
I januari presenterade Nobelstiftelsen utseendet på det nya Nobel Center som ska byggas vid Slussen i Stockholm. Arkitekturdebattens vågor har svallat högt sedan dess men en viktig beståndsdel saknas i underlaget: vad ska byggnaden innehålla?
Utställningen ”Tattoo – berättelser i bläck från Medelhavet” på Medelhavsmuseet fastnar ibland i torra redovisande texter. Men när man får komma nära de enskilda människorna och betydelsen i deras tatuteringar berör den på riktigt.
Först känsla, sedan nyfikenhet och därefter fakta, det funkar väldigt bra, konstaterar Irène Karlbom Häll när hon besöker utställningen ”Ghost Ships” på Sjöhistoriska. En utställning som väcker hennes intresse för marinarkeologi utan att sluka all hennes energi.
Mumifierade kroppar väcker både fascination och obehag. I museernas mörka salar framstår de som suggestiva artefakter, men de har samtidigt varit människor som levt, älskat och dött. Mattias Berg undersöker den här balansgången – utifrån aktuella utställningar på Kalmar slott och Medelhavsmuseet samt boken Mummified av Angela Stienne.
Utställningen ”Svart på vitt” berättar om rapporteringen av Förintelsen i svenska medier under åren 1933–1946. Peder Lindgren-Björfjäll uppfattar utställningen på Sveriges museum om Förintelsen som en anklagelseakt och efterfrågar dåtidens nyhetskonsumenters perspektiv.
Lite undangömt på en innergård, i ett gårdshus från 1800-talet på Wallingatan i Stockholm, finns Apotekarsocietetens museum. Det har återöppnat i februari 2025 i ny skepnad efter några års omfattande renovering. Här kan besökare nu få inblick i läkemedlens och apotekens historia i en miljö som skulle kunna beskrivas som en oas för de skönhetstörstande. Thérèse Toudert har besökt.
Med sin nyöppnade filial i gamla Tensta gymnasium vill Tekniska museet göra matematik till något lustfyllt, lekfullt och visuellt slående. Mattias Berg hade gärna sett mer föremålsmagi, men applåderar museets satsning på barn, unga och ovana museibesökare – och på att göra matematik till en del av kulturhistorien.
Postmuseums nya basutställning tar sig an postväsendets historia med en bra balans mellan fakta och upplevelser. Utställningen är kreativ och välgjord, men de utställningstekniska piruetterna hamnar lite vid sidan om exponeringen av föremål istället för att förenas med dem i att tjäna berättelsen. Utställningsprofessionerna har inte riktigt hittat varandra och fått fram en helgjuten helhet, menar Irène Karlbom Häll.
På Konstakademien i Stockholm visas under våren utställningen ”Gunnar Asplund 1885–1940”. Här får besökaren möta arkitektens verk genom fotografier och möbler – snarare än genom ritningar och modeller. Utställningen kompletteras av Eva Erikssons nyutgivna bok ”Gunnar Asplund. Arkitekt i brytningstid 1909–1931”, som förutom fördjupning erbjuder en inblick i Asplunds engagemang i stadsbyggnadsprojekt och utställningar.
Med några dagars mellanrum besökte Olov Amelin utställningen ”Havet” på Louisiana i Danmark och ”Häxor” på Historiska museet. Det finns ett släktskap mellan dessa två utställningar som bägge förenar konst/scenografi och vetenskap/historia.
”Är paketen vakna nu?” frågar Folke varje morgon på väg till förskolan. Folke är tre år och sedan hans första besök på Postmuseum i höstas är detta platsen som han ständigt pratar om. Skulle Folke själv få välja så skulle han åka till utställningen ”Postis” och sortera och dela ut brev och paket varje dag. Postmuseum har här lyckats skapa en lekfull, lustfylld och interaktiv utställning för barn på deras egna villkor.
